En glömd gardin.....

I förra inlägget när jag visade de vävda aterajlerna i bastubyggnaden så glömde jag gardinen som hänger i bastubyggnadens hall. Det var en liten cottolinvarp som följde med garnlagret som jag köpte från dagcenter i Vilhelmina, när jag jobbade där.

Den är lätt att väva då bindningen är tuskaft och jag har lagt in bomspröt mellan inslagen för att få effekten utan inslagstrådar. Det som återstår att sy till byggnaden är cafegardinerna som ska passa i fönstret i våtrummet i bastubyggnaden. Tyget vävde jag i Vilhelminas vävstuga och var ursprungligen tänkt till en löpare med samma färger som i Vilhelminas kvinnliga hembygdsdräkt, och då tänkte jag att färgerna borde passa i en byggnad i en fjälldal i just Vilhelmina kommun.

De svarta gallergardinerna som jag väver i min Öxabäck i källaren hemma, är även de tilltänkt till bastubyggnadens relaxrum.

Det blir ett spännande projekt då vi, maken och jag som är nördar på varsitt håll ska försöka lägga in färgglada fibrer i hålrummen på den svarta gardinen. Framtiden får utvisa huru vid vi lyckas med vårt väv-elektronikprojekt.

O ni välsignade........

O välsignade vävstolar och make som låter mig skapa till stugor och hem.

Jag blir själv glad över de textilier som finns i vår bastubyggnad som jag vävt under de sista åren som här i min fjällvävstol och vävstolarna hemmavid.

Som bastuhandukarna

Kaninfiltarna

Ripsmattorna

Tyget på soffan i hallen

En linnerya

Kuddarna i soffan

En sittkudde

Dukar i rips till bord i hallen och relaxrum

Och det sista som kom upp idag, gardinerna

Och en välsignelse till min underbara snälle make som står ut med vävstolsdunk (ibland med lite tröst)

och tillika rumphållare, när jag ska dra på någon varp. Tilläggas bör att jag som vävnörd är gift med en elektroniknörd som gör en massa gott till stugor och hem.

Nu när det är hockey på tv. så går jag som bloggmadam till min fjällvävstol och väver vidare på diskhanddukarna som ska få sin slutliga hemvist här i vår fjällstuga.

God kväll på er alla

Så tyst, så tyst det blev.....

När vi haft så trevligt sällskap under dagarna två så blev det så tyst när vi blev ensamma i stugan. I  går hade vi dotter med familj, systerdotter med familj och systerson med kompis hos oss på mat, och jag tror inte vi någonsin varit så många i bastuns relaxrum.

Några åkte hem,

Medan andra stannade kvar för att basta och bada vildmarksbad hos oss.

Lille Hugo fick en påse godis och var glad för det då det var en helt annan dag än lördag.

Idag kom ett nytt gäng som fikade med oss och åkte sedan vidare tillsammans med dotter och mågen tillbaka till deras stuga.

Men nu när det bara är maken och jag själv är det så tyst, så tyst att man kan höra en knappnål falla.

En solitär bland dubbelvävar.....

Det råder gardinsömnad här i fjällstugan, då jag äntligen ska färdigställa gardinerna jag vävde på min Öxabäck nummer 513 när jag jobbade i Vilhelmina för några år sedan.

Vävnotan fanns i ett exemplar av Vävmagasinet, men då hade någon sytt en väst av tyget. Jag själv har länge planerat att väva och sy gardiner och nu är det på gång. Jag har i slutet på vissa vävar knutit om tramporna och vävt oliksidig kypert som jag sedan sytt ihop till rektanglar, rundlar och annat för att stoppa i fickorna på gardinerna innan jag trampat ihop dom. Första våden hänger på plats och innan vi åker hem så ska gardinerna sitta på sin slutliga plats i bastubyggnadens relaxrum.

Jag vill inte skryta, men jag är mycket nöjd över gardinerna som planerat så länge.

Nu hänger dom på plats......

Japp nu hänger draperierna på plats i gästrummet här i fjällstugan.

Det blev inte riktigt som jag tänkt mig då draperierna är för smala för att täcka sängarna helt. Men det är bara att planera för nya draperier som jag kan väva i en bredare vävstol. Jag vet precis hur dom nya planerade förhängena ska se ut, då jag sedan länge planerat att väva förhängen för den hylla där jag förvarar det mesta av mina vävgarner.

I min fjällvävstol......

I min fjällvävstol växer det så sakta fram kökshanddukar i 6 skafts kypert.

Det är svårt att väva då trådarna gärna vill fastna i varandra. Jag har fått varpen och vet inte om den kanske var ämnad till att bli gardiner eller handdukar. Men jag kämpar på och tror kanske att det blir bättre längre fram i väven så det förhoppningsvis är mindre knutar på trådarna.

Invigd....

Nu har vi invigt den gasolställning, som vi använder till vår muurikahäll som vi har här i stugan. Det blev hamburgare, ägg och grillpotatis som smakade himmelskt när vi åt vår första utemåltid  i år här på altanen i vårt fjällparadis.

Tyvärr så går det  inte att använda vindsskyddet då ställningen passar för en mindre muurikahäll som den vi har i lilla stugan vid Skulesjön. Tänk så mycket bättre maten smakar utomhus.