Nu blir det bloggstiltje då jag inte tar med mig datorn till Göteborg där sonen ska göra sin 23-års kontroll efter det hjärtbyte han gjorde som 9-åring. Jag skulle gärna stannat hemma då min tid inte räcket till på långa vägar. Men jag ska vara tacksam som har min son i livet, medan andra bara har en gravsten att gå till. Jag är oerhört tacksam för den fina vård vi har här i landet då sonen fått både hjärta och njure, trots det funktionshinder som han har.
Oj, tänk att det är så länge sedan... Och som du säger... Lycka över att ha honom kvar i livet!
SvaraRaderaKram!