Sy en klänning av det här?

Vi hade vår vävkväll i vår gemensamma vävstuga i Vik i går kväll. Ibland brukar vi ta med oss det vi vävt hemma och visa varandra. Inga-Britt hade vävt ursnygga gardiner i hellinne och tagit med sig för att visa oss och det är nästan så man får habegär. Jag tog med den bit som blev över efter jag sytt gardinerna till bastubyggnadens relaxrum. Och på skämt sa jag att man kanske ska sy en klänning av det här.

Och jag fick medhåll men rådet att sy en annan klänning att ha under, och från ett skämtet så börjar jag fundera på att kanske skulle det kunna bli en sommarklänning av tyget, och självklart så måste det bli ett foder till plagget, men har lagt in tyget i skåpet igen tills jag funderat mer över om det kan bli ett klädprojekt av tyget eller inte. 

En bandvarpningsdag......

Idag har jag varpat trådar till ett band som ska vävas på vävstugan till handdukarna som någon av damerna väver där. och snart ska jag varpa band till kaninfiltarna.

Jag har tre filtar färdigsydda och som finns i bastubyggnadens relaxrum i fjällparadiset. Den fjärde och sista filten är nästan färdig då det saknas band på ena sidan. Det finns tyg kvar och då får det bli kaninfiltar till storbåten också och då jag inte vet hur många filtar det blir, så ska jag klippa till tyget innan jag varpar banden. Vädret är jättefint så jag får god lust att lyfta ut den lilla varpan för att få njuta av den vårsol som lyser över oss.

Dansminnen.....

I kväll har jag suttit i källaren och vävt på de svarta gallergardinerna och lyssnat på I afton dans och då väcks mina gamla dans minnen till liv. Jag har dansat mycket under de första 30 åren av mitt liv och i mitten på 70-talet jobbade jag som mentalskötare på Umedalens mentalsjukhus i Umeå. Jag jobbade med en dansant kille och på kvällarna när vi lagt de flesta av patienter brukar vi träna att dansa tillsammans. De få uppesittande patienterna tyckte om våra buggövningar och klappade oftast händerna till musiken.

Många år senare när jag flyttat skaffat familj, nytt jobb i en annan stad så hade vi en redaktionsfest via jobbet på en krog i staden. Efter middagen såg jag ett ansikte som jag kände igen, min forna arbetskamrat och dansare.Han var säkert 10 kg tyngre och  även jag hade ökat i vikt. Han kom rakt emot mig och sa, "ta av dig skorna stumpan för nu ska vi dansa" Och det gjorde vi, underbart blev det och vi blev ensam på dansgolvet ock fick stående applåder efteråt. Vi skildes åt och jag har bara träffat min forne arbetskamrat en gång senare. Idag är jag sedan många år gift med en underbar man som inte dansar, och jag saknar inte dansen, men om jag skulle få tillfället att deltaga i Let´s dance (vilket inte kommer att ske), så skulle jag absolut vilja ha min forna arbetskamrat som danspartner.

God natt alla nära och kära

Välkommen in Binladen........

Äntligen har katten, som egentligen inte är vår, kommit in igen, men han har sedan flera år bott hos oss.

Dess rättmätiga ägare (grannen med hundar) har matat honom när vi varit i fjällstugan, och vi är glada att han visat sig igen, men ju längre fram på våren så kommer han in mer sällan och på sommaren ser vi ibland när han går efter byvägen, ropar hans namn och han vänder knappt på huvudet och ignorerar oss.

På hösten däremot så brukar han komma, mager och hungrig och stannar även inne på nätterna och blir vår katt på heltid, tills vårvärmen lockar honom utomhus.

Tillbaka i hemmet....

Nu är vi hemma efter att ha åkt de 37 milen från vårt fjällparadis. Vi klev upp tidigt, städade både stugan och bastubyggnad innan vi åkte. Men jag längtar så mycket tillbaka och lät de gula påskgardinerna hänga kvar, för att nästa gång vi åker upp försöka behålla lite av den ljuvliga känslan av påsk.

Ännu mer längtar jag efter att få vara i bastuns relaxrum där vi trivs så bra.

Men om vi åker upp dit om två veckor så borde chansen finnas att den härliga vårvintern ännu finns kvar att njuta av.

Avresedag = finvädersdag

Vi vaknar upp efter en kall natt och ser solen gå upp över kittelfjällen.

Det blir en fin dag idag, då vi ska åka hemöver. De två härliga veckorna som jag varit här har gått alldeles för fort, och som obotlig tidsoptimist så har jag inte hunnit med det jag förutsatt mig hinna göra. Men strunt i det, då jag förhoppningsvis får fler tillfällen att slutföra det jag börjat på.

Påsken är en av de helger som jag tycker mest om då vi har fått färdats över snöklädda fjäll och umgåtts med min härliga stora släkt som alla har sin kärlek till den här och nästa fjälldal. Ibland vill jag nypa mig själv i armen och kontrollera att det är sant att vi fått det så bra i livet.

Nedtrappning från roliga dagar i fjällen.

Idag har vi kört över sjöar och snöklädda  fjäll till vår närmaste dalgång Kultsjödalen och hälsat på vår båtvän Bosse som har sin husvagn där.

Han visade tomten som min kompis Ingrid med make köpt och ska bebygga och även deras husvagn med tillhörande spiketält.

Vi stekte hamburgare i Bosses husvagn och drack ett underbart gott kaffe. Han hade fiskat på morgonen och vi fick tre fina rödingar med oss hem.

som jag invigde min egengjorda kniv med fiskrensning på.

När vi kom fram såg vi att råken hade gått upp ännu mer vilket är ett säkert vårtecken.

Sedan har vi förberett för hemfärd i morgon. påskkärringen är inplockad för att torka upp.

Skidorna blev inte åkta på, men maken använde en att röra på tv-antennen på, så en skida kom till användning i alla fall.

Snökotern och packpulkan placerades i garaget och vi kan konstatera att vi kört ca 15 mil med den i år, 5 mil på påskdagen och 10 mil idag. Dyra mil men så ljuvliga och värdefulla.

Sedan kylskåpsrensning med en gratäng på allt vi ville bli av med som grönsaker och köttprodukter. Men förrätten blev smörkokta dagfärska rödingar på hembakt tunnbröd smakade himmelkt. Tack snälla Bosse!

Och till sist bakning av det som blev över som pesto, bananer, cosmoli och avocado, jäst och vatten.

En bra dag över snöklädda fjäll och när jag lånade toaletten i Saxnäs, fick jag se den här skylten.

Ha en trevlig kväll alla ni nära, kära och bloggläsare