Mat för norlänningar!

Middag i fjällparadiset blev röding från Virisen, potatis från hembyn och ett ljuvligt Chablisvin som maken hade med sig från Frankrike som han återkom från igår.

En mätt och trött bloggmadam vill gå till sängs, men det är ju ishockeyderby mellan Modo och Timrå så man får härda ut så man får med maken till sängen.

Årets vindruvskörd!

Idag har jag skördat vindruvsrankorna. Och inte blir det att trampa till nåt vin inte, utan dessa tar vi till efterätt här i fjällparadiset där vi är just nu.

Färdigbadat!

Nu är den uppe på land, storbåten som vi inte hann nyttja så mycket som vi ville i sommar. Men det som var, blev underbara upplevelser.

Man hoppas och tror att det ska bli mer nästa sommar.

För finns det något härligare än att vistas på vattnet under fina sommardagar?

Hemresa!

Japp nu är det slut på de roliga, sociala trevligheterna jag haft på Stensunda Holiday Inn. I tidig morgontimma så åkte jag in till Uppsala central med min svåger och sitter nu på tåget mot Sundsvall, för vidare färd med buss upp till Örnsköldsvik.

Vid senaste samtalet med maken så satt han fast i en bilkö utanför Paris. Han flyger hem vid tvåtiden idag och bertäknas vara hemma ikväll. Då har jag lovat att ha bilen färdigpackad för vidare färd norrut till vårt fjällparadis.

Planerna kan dock ändras då en del "måsten" ska göras som exempel storbåtsupptag och takläggning på nyuppförd bod i sommarparadiset. Som det verkar så blir det en del resande för honom inom den närmaste tiden och då känns det bra om en del måsten är gjorda. Mina systrar dom är i svampskogen och jag önskar att jag kunde vara med dom, men plikterna hemma kallar och har jag ork så blir det brädmålning när jag kommit hem.

Motorsågsmassaker!

Motorsågsmassaker eller trädbeskärning har skett hos syster yster i roslagen. Hon med sambo köpte för några år sedan ett ruckel med en igenväxt trädgård, som nu har blivit en herrgårdsliknande byggnad, (Stensunda Holiday Inn) som deras träddgård, framledes blir mer blir beskuren och förbättrad.

Det här trädet kommer i fortsättningen att ge mera frukt efter den motorsågsmassaker som jag med svåger uträttade med svåger under gårdagen.

En shoppa-loss-dag!

Nu har vi, mina två systrar och jag varit på Thun´s varuhus och ekiperat oss. Två par jeans, en plånbok och underkläder blev det för min del. Men tänk så mycket trevligare det skulle vara om man vore lite smalare.

Tyvärr så är jag som bloggmadam mycket glad i mat och andra godsaker. Med en dålig karaktär så får jag själv rå för mina lite för många kilon.

En dags-skörd av svamp!

Nu är äntligen dagskörden av trattisar och gula trumpetsvampar rensade, torkade i min systers evermat tork och förpackad i en plastpåse för vidare färd norrut för att åtnjutas vid framtida middagar. Kantarellerna, taggsvamparna, blodriskorna, rynkade tofs-skivlingarna och sotvaxskivlingarna hamnade i förvällningsgrytan för att senare hamna i frysen.

I morgon skall vi ut i svampskogen igen för att hamstra vidare. Sådana är vi 3 systrar som gillar att gå i skogen.

Dagens skörd!

Dagens svampskörd blev gula kantareller, trattkantareller, blek taggsvamp, granblodriska sotvaxskivlingar och halva skogen.

Nu återstår bara den tråkiga svamprensningen.

Vad är detta?

Idag under vår svamptur i Roslagen skogarna så hittade vi den här vackra gröna svampen och jag undrar om någon vet vad detta är för svamp. Vi, mina systrar och jag är tacksamma för svar.

Stensunda Holiday inn!

Här är det gott att vara hos vår syster, där gästfriheten flödar. I går blev det rådjurstek, kantarellsås, mandelpotatis, kråkbärsgele och hemlagad mimosasallad till middag. Idag blev det stekt aborre i gräddsås till lunch och till middag blir det lax mm; och inte att förglömma så serveras det goda viner till middagarna.

Bloggmadamen med lillasyster njuter gott i vår storasysters hem i Roslagen

Nallebjörn till salu!

Nej det är inte en nallebjörn utan Ante, som är en 8 veckors kleinspetzvalp som ägs av min syster och följt med oss ner till vår äldsta syster. De tre valparna Amos, Affe och Ante kan beskådas på http://www.fjallbrantens.se/

Det kan hända att denna krabat hamnar hos vår nya svägerska Marion. En valp har sitt tillfälliga omhändertagande hos min dotter som min syster önskar ska bli den nya ägaren.

Visst är han förtjusande den lilla lurvtussen, men som bekväm bloggmadam, så vill jag inte bli hundägare.

Med blandade känslor!

Idag har jag köpt min avlidne väninnas vävgarner. Jag känner en stor vördnad att fortsätta väva av hennes vackra lingarner. Ett problem är bara var jag ska få plats med allt. Lingarnerna och cottolingarnerna förvaras på övervåningen och bommull, silke och ullgarnerna har sin plats i källaren.

Glädjen över garnerna dämpades en del då jag tappade min plånbok som innehöll körkort, bankort och mycket mer. Ca 1600 i kontanter hade jag idag jag som normalt inte brukar ha annat än parkeringspengar i plånboken. Korten är spärrade och samtalen till transportsyrelsen och polisen är gjorda.

Dags att gå till sängs för i morgon ska jag åka och hämta bommullsgarnerna som inte rymdes i bilen idag, innan skåningarna kommer för middag och övernattning innan dom åker vidare till hemmet i Malmö.

Och vet ni vad jag tror inte att jag har tid att studera nästa termin då jag har så mycket fina vävgarner att skapa av, och det kanske är dags att sluta vara evig student.

Lockelse!

Jag dras som en magnet till det textila, fast jag borde stå vid spisen istället. Men å andra sidan så har jag tagit mig i kragen och börjat varpa upp en massa smårullar som ska bli stränggarn till mattor i varprips. Det är en tanke som jag haft under flera år så nu ska dom väck.

Men för tillfället så lämnar jag både det textila och storkoket för en kopp kaffe hos grannen. Det är bloggmadamen med dålig karaktär de.

Nästan som julafton!

Vi har gjort ett inköp av ett 300 mm teleobjektiv till vår stora Nikon kamera, och som gammal pressfotograf så känns det nästan som julafton när vi får testa nyinvesteringen.

Det blir liksom så härligt tryck i bilderna med ett stort tele och det blev en del testbilder i helgen som den här.

Veva på bara!

Jag blir ibland mörkrädd av min iver att göra allt själv från grunden så långt det går, och inget får slösas bort, varken tid eller nyttosaker.

Nu när jag inte kan väva så kan jag veva istället. 5 kg blått bommullsgarn på härvor ska bobinas upp för att så småningom spolas upp på koner för att jag kan varpa av.

Men jag ser framför mig det jag planerar att väva, en dräll ska det bli där inslaget ska bli det gråa ullgarn som jag ska få av Britta. Hon vill tömma sin garnbod då hon inte längre väver efter sin hjärtinfarkt för några år sedan. Egentligen har jag fått det mesta av hennes garner, och som jag redan vävt upp.

Britta var en skicklig mattväverska och det är synd att se hennes fina vävstol som inte används.

Jag tror jag är lite manisk och har en övertro på mig själv, för exempelvis, tänk innan jag har fyllt mina 1700 vedsäckar som jag skaffade för några år sedan.

Sorg!

Japp, nu är man åter tillbaka i min veckopendlarlägenhet för att i morgon jobba den sista dagen på jobbet som jag haft sedan den 5 juli.

Nu är Mariannes begravning genomförd och jag tänker på hennes tre döttrar som i helgen skall åka till Mariannes lilla torp där hon inte längre finns.

Vid ett samtal med henne för något år sedan så frågade jag henne om hon inte funderat att flytta till något mindre krävande boende och närmare sjukvården. Det svar jag fick var, att skulle hon inte kunna bo kvar där på torpet bland sina växter och vävstolar var livet inte värt att leva. Tack och lov fick hon bo kvar där även om hennes sista tid blev på sjukhuset.

Prästen höll ett jättefint tal om Mariannes intressanta liv. Vi som följde henne till den sista vilan var hennes tre döttrar med familjer, andra släktingar, körmedlemmar i den kör hon sjöng med, hennes blomsterkompisar och vi, hennes vävkompisar.

Jag är innerligt glad att jag lärde känna Marianne och jag tror att det är henne jag har att tacka att jag fick mitt vävintresse.

Tack Marianne för att du delade med dig av din kreativitet. I din vävstuga fanns en värme och generositet som jag aldrig ska glömma.

Begravning!

Idag den 16 september är det begravning i Arnäs kyrka efter min underbart trevliga och kreativa väninna Marianne. Hon som hade en underbart fin trädgård och vävde så fina textilier. Aldrig mer kommer hennes vävstolsdunk att höras från hennes gemytliga vävstuga.

Vävintresset verkar vara på utdöende då jag hittills erbjudits flera vävstolar från skickliga väverskor som inte vill att deras vävstol skall sågas upp till kaffeved.

Man kan ju undra om vävintresset någonsin kommer tillbaka till den yngre generationen.

Jag undrar liksom!

Jag undrar liksom hur många bommullshärvor som ryms på den här plåtbobinrullen, Jag vevar och ser på valdebatten och tänker att nu ryms det inga fler.

Men kanske lite till bara, tänker jag och önskar så gärna att den stora elektriska maskinen som snurrar upp garnet på koner skall komma i ordning, så jag kan varpa våra spännande gardiner som jag tänker väva här upp i min veckopendlarlägenhet.

Härligheten norrut!

I morgon har halva min sista arbetsvecka gått och på kvällen bär det iväg söderut för att på torsdag följa min väninna till den sista vilan i Arnäs kyrka.

På eftermiddagen samma dag,bär det iväg norrut då jag hoppar av i farten för att på fredag jobba min sista arbetsdag på jobbet som områdeschef inom äldreomsorgen.

Efter jobbet på fredag så tar jag bussen upp till Kittelfjäll där jag kommer att hämtas av maken för vidare färd till detta paradis.

Och gissa om jag längtar till det paradis som bara blir bättre för varje år. Maken fortsätter sitt byggande på bastun och jag hoppas få igång väven till bastuhandukarna i sålldräll. Har vi riktigt tur så får vi besök av värdens trevligaste skåningar.

När man inte kan väva så kan man bobina!

En vävstol är tom och den andra fel ihopsatt och därför blir det ingen vävning denna vecka. Bandvävstolen är även den tom, men här saknar jag brickor för att väva hankarna till bastuhandukarna.

Vad som återstår att syssla med på mina ensamma kvällar är att bobina upp garn från härvor som sedan ska bobinas på koner med hjälp av maskinen som jag fått av dottern.

Jag behöver oblekt garn för att varpa julgardinerna, gardinerna med toftsarna och ripsmattor till sovrummet hemma och i sommarstugan, så det är bara på att veva på.

Tillbaka på jobborten igen!

Japp, nu sitter jag här ensam i min veckopendlarlägenhet och längtar tillbaka till den helg som varit. Efter en ö helg med olika aktiviteter så åkte vi hem och dottern som blivit superhuslig tog med sig äpplen och några kassar ullgarner till sitt pyssel. Jag själv hinner inte göra något av äpplena då jag bara är hemma på söndagarna varannan helg.

Jag är ändå ganska nöjd över helgen. Lillbyrån som jag köpt på loppis och gjort i ordning har fått sin slutliga plats i ett hörn på övervåningen och belamrats med diverse vävtillbehör som jag behöver i stugan.

Havtornen är plockade och även kråkbären som jag gjort gelé av. Bräderna som ska med upp till fjälls nästa gång är målade, eller nästan, för visst är det typisk att fägen tar slut när man nästan är klar. Egentligen var det linoljan och balsamterpentinet som tog slut och då kan jag inte blanda till någon fler färg.

Men jag känner en stilla glädje över helgen och kommer nu att göra min sista vecka som områdeschef inom äldreomsorgen, Ett jobb som gett mig nya erfarenheter och som jag gärna skulle kunna tänka mig jobba med fler gånger.

Underbara ö!

Nu är vi här i vårt älskade sommarparadis efter en fin båtfärd i går kväll med en vacker solnedgång över havet.

Maken spikar på boden, dottern stickar och jag bloggmadamen har som väntat funnit min rätta plats i vävstolen.

En längtan!

I morgon är det fredag och hemresedag och på kvällskvisten så styr vi volvon direkt ut till sommarparadiset, eller rättare sagt mot lillbåten som ska ta oss över havet till stugan på ön.

Den här helgen ska maken fortsätta att timra upp boden och bloggmadamen ska efter några dagars vävabstinens äntligen få sätta mig i min sommarvävstol och dunka på.

Gissa om jag längtar till make, ö-liv och vävstol?

Vävabstinens!

Hjälp! Jag har vävabstinens och känner mig misslyckad som lyckats sätta ihop bordsvävstolen fel. Om inte, hade gardinväven kommit igång ikväll. Vävstolen skaffade jag egentligen för att ha ute på altanen i fjällparadiset för att väva och njuta av.

Nu när jag solvat färdigt så ser jag att jag borde vänt på överdelen för att få dit slagbommen. Istället blir det att vänta på att maken kommer och borrar samt skruvar fast den på andra sidan så jag kan väva ut väven, som tack och lov är ganska kort.

Det blir en första testväv i vävstolen, och går det bra att väva med 8 skaft i den så kommer den att i framtiden vara belamrad med alla möjliga spännande vävar på fler skaft än 4. Nackdelen är att solven sitter på ramar som gör den "hårdsolvad".

Den andra vävstolen är också tom då jag behöver mer oblekt bommull och effektgarnet som ligger hemma för att jag ska kunna varpa julgardinerna. Bandvävstolen är även den tom så jag vävde ut den i går kväll. Jag ska varpa band till handukarna men har pärmen med bandmönstren på hemma.

Det ser inte ut som jag får i gång någon väv nästa vecka heller, även om jag hinner varpa, då jag inte har min lagvigde rumphållare i närheten.

Det är därför inte konstigt att jag lider av vävabstinens.

En skatt för den kreativa!

I fredags fick jag ett mail från personalen på dagcentrat om att det fanns mer vävgarner om jag ville köpa. Det var bommulls och lingarner i murriga färger sades det. I dag tog jag lite längre lunch och hämtade garnerna. Det var bommulsmattvarp i vackra bruna färger, lingarn i oblekt, svart och grönt, samt massor av Cottolin i vackra murriga färger.

Nu finns ingen gräns för fantasin och jag planerar grova dukar, mattor i varprips samt mycket mer, och just nu känns det inte alls så gruvsamt att bli arbetslös vid årskiftet då mitt vikariat går ut, då jag har så mycket roligt att väva.

Ensamma trista söndagskväll!

Usch så ensamt det blir i min lilla veckopendlarlägenhet dit jag återvänt efter en rolig helg som bestått av kantarellplockning, middag hos goda vänner, solvning av väven i fjällvävstolen samt mycket mera kul. Jag riktigt längtar till den vecka vi skall vara uppe i fjällparadiset och pota på med vårt bastuprojekt.

Men en arbetsvecka går fort och snart blir det helg igen som skall tillbringas i ett annat paradis.

Oj va fint det blir!

Maken spikar golv i bastuns relaxdel och jag blir så glad när jag ser hur fint det blir. Jag kan riktigt se det framför mig när det blir klart och allt är på sin plats, och säger till min lagvigde hälft att om det blir färdigt i höst så skall vi fira jul härute.

Det är väl tillåtet att drömma lite.

Skogens gula guld!

Nu är det rensat ock nästan klart, kantarellerna, som vi plockade i dag och som nu ligger i grytan för förvällning. I morgon ska dom packas, frysas in och förgylla vinterns helgmiddagar.

Godnatt alla nära och kära önskar en trött och nöjd bloggmadam.

Kantarelldag!

Idag har vi tagit ledigt från jobbet och gjort vår årliga kantarelltur. Det blev båtlån av Birger och färd över Virisen till kantarellbackarna. Inte så mycket kantareller, men en skön tur i skogen, härlig båttur tillbaka och sedan en god middag hos skåningerna.

Fjället i bakgrunden är Daunatjocko, vårt närmaste fjäll som vi ser från köks- och rumsfönstret.

Nu återstår bara rensningen av dagens skörd.

Utsikt från altanen!

I natt har det varit minusgrader här i fjällparadiset. Men solen skiner från en klarblå himmel och det kommer bli en toppendag som vi ska njuta av

Doktor Åsas program om organdonation!

Jag blir så rörd när jag ser doktor Åsas program om organdonationer och tänker på hur fort tiden går. I höst är det 18 år sedan sonen som då som 9-åring fick sitt nya hjärta.

Det var då livet vände från djup oro och förtvivlan till stor lycka och glädje. för 5 år sedan var det dags för hans njurtransplantion, vilket inte var lika dramatiskt, men lyckan var stor även denna gång.

Idag är han 27 år och väntar på nya höfter. Orsaken är att han fick mycket kortison efter sin njurtransplantationen. Hjärtat klappar på bra men njuren sviktar lite och i framtiden får vi räkna med att han behöver en ytterligare ny njure.

Men tänk vilket underbart land vi lever i, när vi som svenskar har så fantastisk fin sjukvård som vi alla får ta del av vid behov.