Japp, nu är man åter tillbaka i min veckopendlarlägenhet för att i morgon jobba den sista dagen på jobbet som jag haft sedan den 5 juli. Nu är Mariannes begravning genomförd och jag tänker på hennes tre döttrar som i helgen skall åka till Mariannes lilla torp där hon inte längre finns. Vid ett samtal med henne för något år sedan så frågade jag henne om hon inte funderat att flytta till något mindre krävande boende och närmare sjukvården. Det svar jag fick var, att skulle hon inte kunna bo kvar där på torpet bland sina växter och vävstolar var livet inte värt att leva. Tack och lov fick hon bo kvar där även om hennes sista tid blev på sjukhuset. Prästen höll ett jättefint tal om Mariannes intressanta liv. Vi som följde henne till den sista vilan var hennes tre döttrar med familjer, andra släktingar, körmedlemmar i den kör hon sjöng med, hennes blomsterkompisar och vi, hennes vävkompisar. Jag är innerligt glad att jag lärde känna Marianne och jag tror att det är henne jag har att tacka att jag fick mitt vävintresse. Tack Marianne för att du delade med dig av din kreativitet. I din vävstuga fanns en värme och generositet som jag aldrig ska glömma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar