Nu knyter jag in det vackra lingarnet i en rya som Sara Katarina i en ålder av 67 år spann och ställde ut på hemslöjdsutställningen i Sundsvall år 1928.
Lite dåligt samvete får jag och hoppas att inte spinnerskan vänder sig i ilska i sin himmel om hon ser vad jag gör med den vackra lilla linhärvan. Men istället för att ligga i en låda någonstans, så tycker jag det är bättre att linet kommer till användning, och jag tänker på hur skönt det ska bli att sätta ner fötterna på den mjuka ryan efter en natts sömn i vår lilla stuga vid Skulesjön
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar