Min lagvigde gjorde en insats som rumphållare innan han styrde Volvon söderut. Dottern som åkte med skulle passa en buss från Åsele för att åka till sitt hem i Umeå. Ganska tidigt började pådragningen av varpen att tjorva, vilket innebar att jag är tvungen att fixa pådragningen av varprumpan själv. Av en vävande väninna som är änka sedan många år tillbaka fick jag veta att hon drog på varprumporna själv med hjälp av dunkar. Sagt och gjort så gick jag upp till vävstugan och lånade några dunkar och krokar för att försöka dra på varpen själv. Med några meter kvar ger jag upp för ikväll och skall istället ta en dusch och krypa till kojs.
God natt alla nära och kära
Det där var ju onekligen väldigt smart. . . Oj vad jag saknar min vävstol nu. . .
SvaraRaderaJapp det gick vägen, men någon meter återstår och då blir det repen på slutet, som blir morgondagens göra.
SvaraRaderaJag förstår att du saknar din vävstol. Själv mår jag inte bra utan att få väva en stund varje dag.