Tre arbetsdagar kvar!

Så återstår 3 arbetsdagar av mitt tillfälliga roliga jobb. Semesterplaneringen har börjat och jag skulle vilja få allt färdigt denna vecka, då jag vet hur mycket mina kollegor har att göra, då dom ännu inte börjat med löne och utvecklingssamtalen med personalen. Färdig hinner jag inte bli, men ska göra så gott jag kan under dessa sista dagar på jobbet.

Här i mitt tillfälliga boende så kämpar jag med att hinna få klart så mycket som möjligt på väven innan jag packar ihop den för avfärd söderut. Solvningen är klar och jag har börjat med skedningen. Det vore toppen om jag hann skeda färdigt och knyta upp tramporna innan jag fäller ihop den.

Samtidigt som vemodet finns där så ser jag fram emot att komma hem. Det är så otroligt mycket att göra hemmavid nu på våren och jag riktigt längtar efter att ta itu med lillbåten så vi kan åka ut till sommarparadiset på Ön. Ännu mer längtar jag efter att få storbåten i sjön efter att ha haft båtabstinens under de senaste två somrarna.

Det är dags att sluta drömma och bäst att ta tag i mitt vävprojekt om jag ska uppnå min tidsoptimistiska målsättning,

Upprörd, arg och gråtfärdig!

Man kan inte annat än bli gråtfärdig när jag på nyheterna hör om de 4 unga män som köpt 2 kaniner för att plåga till döds och sedan skratta och filma alltsammans. En av kaninerna brände dom till döds och den andra misshandlade och bussade sedan en hund på tills den stackars kaninen formligen slets i bitar.

En gång i tiden hade jag själv angorakaniner och vet vilka fina och charmiga djur det är. Det är därför ett avskyvärt brott de unga männen begått och jag hoppas att straffskalan blir hög i rättsprocessen.

Nedräkningen har börjat!

En arbetsvecka återstår innan jag får flytta hem till dessa två herrar, Katten Utsama Binladen och min lagvigde bättre hälft. Det är med blandade känslor för jag trivs så otroligt bra med jobbet och mina underbara arbetskamrater.

Samtidigt så har jag en jättestor hemlängtan till de mina nära och kära hemmavid. Det var svårt att lämna hemmet i eftermiddags, men nu när jag är på plats känns det lite bättre. Jag undrar hur det känns nästa söndag då vi åker från stugan utan att jag hoppar av i Vilhelmina, men den som lever får se hur känslorna i tar sig ut då.

Packad sal hemmavid!

Så är man åter i hemmet efter att ha spenderat 5 helger i fjällstugan. Maken som ofta styr en fullpackad Volvo hemåt har gett mig en föraning att han placerar mina aterailer i salen, så jag själv får sortera upp dom och placera dom på rätt våning när jag kommer hem. Så ska också göras efter att pizzan och vinet sjunkit ner en efter middagen. I morgon har dottern beställt middag här och då måste salen vara tom från bloggmadamens kreativa leksaker.

Men gissa om jag blev förvånad att se det här.

Första lagade middagen i Vilhelmina!

Idag har jag gjort något mycket ovanligt här i Vilhelmina där jag jobbar under veckorna. Jag har lagat mat, och kom på att det har jag aldrig tidigare gjort när jag arbetat här på kommunen.

Förra vändan mellan september 2008-november 2009 så bodde jag i en liten etta där det fanns en spis men ingen fläkt. Att laga mat där var som att laga mat i sovrummet, och därför blev det aldrig av.

Storkok varje helg har det blivit för att räcka till maken hemma och mig själv här på veckorna. Den här 3 månadersvändan när jag jobbar här så bor jag betydligt bättre med ett riktigt kök. Men av någon anledning har jag kört samma stil som tidigare tills idag, när jag bara har en vecka och en dag kvar att jobba här innan mitt lilla flyttlass packas i Volvon med färdriktning söderut.

När jag började här i januari var jag fast besluten att leva sunt och göra blomkålsmos som ersättning för potatis. Men som allt annat så blir jag trött på saker som det blir förmycket av och till sist så står blomkålsmoset mig upp i halsen. En del såser och skinka blev kvar efter helgen och då passar det bra med en frys och kylskåpsrensning.

Det här blev nog första och sista gången jag lagar mat här i min ensamhet och fortsätter att använda micron till mina matlådor, den tid jag har kvar att jobba här.

Det är blomkålslåda och stekt potatis som förevigats på bilden.

Nästan klart!

En tuff dag på jobbet gjorde att jag inte kunde gå hem i normaltid utan att ha löst morgondagens personalbrist. Så här års så är visst alla i fjällen, åtminstone dom som sagt sig vilja jobba hos oss.

Sent hemkommen så gjorde jag slag i saken och drog på varpen med hjälp av de vattenfyllda dunkarna som fick agera rumphållare. Någon meter återstår som jag gör i morgon eftermiddag. Det känns bra att ha fått på nästan allt i alla fall och jag längtar tills fått igång vävstolen och kan börja väva igen.

God natt alla nära och kära

I avsaknad av rumphållare!

Min lagvigde gjorde en insats som rumphållare innan han styrde Volvon söderut. Dottern som åkte med skulle passa en buss från Åsele för att åka till sitt hem i Umeå. Ganska tidigt började pådragningen av varpen att tjorva, vilket innebar att jag är tvungen att fixa pådragningen av varprumpan själv. Av en vävande väninna som är änka sedan många år tillbaka fick jag veta att hon drog på varprumporna själv med hjälp av dunkar.

Sagt och gjort så gick jag upp till vävstugan och lånade några dunkar och krokar för att försöka dra på varpen själv.

Med några meter kvar ger jag upp för ikväll och skall istället ta en dusch och krypa till kojs.

God natt alla nära och kära