Vi är här nu i fjällparadiset, och genast möter vi en syn av en mäktig Fikus. Ficusen hade tidigare en plats hemma i salen, men växte sig allt större. När vi pratade om att beskära Fikusen, så var det som om den hörde och genast tynade bort en av de största grenarna. Jag pratade om att slänga ut den storvuxna Fikusen, när maken kom med en ide. Vi tar den till fjällstugan där vi har en grundvärme. Fikusen stortrivs i den lappländska vildmarken och växer så det knakar. Under sommaren har jag lekt regnskog med den och använt en duschflaska ute, när inte himlen ger naturlig väta. Du stora Fikus kommer inte att beskäras och inte heller kastas ut i kylan för avlivning. Nej du vackra Fikus du ska överleva och få en stor självbevattnande kruka och om sommartid få en central plats i relaxdelen i bastun som är under uppbyggnad. Och jag är så tacksam att jag inte slängde ut dig i kylan för avlivning. Du är för vacker för att lämna oss nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar