Så skulle det bli en tovad sittdyna med kompassros på. Men oj det var flera år sedan jag tovade något. Den vita ullen hade jag fått från Britta som köpt den för att spinna av. Den färgade ullen hade jag dyrköpt på nätet för att tova fina sittdynor som vi skulle ha att sitta på när vi stannar för fika under fina vinterfärder på fjällvidderna här i södra lappland. Men se inte, inte liknar det någon kompassros inte. Kan någon rekommendera en kurs i ulltovning?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar