Nej, sonen får inte köpa en snöskoter för sina pengar......................

Igår kom samtalet, sonen får inte köpa en snöskoter för sina besparingar! För att återgå till historien så är jag förvaltare till min adopterade son som har en liten funktionsnedsättning. Han har haft en tuff uppväxt som både hjärt och njurtransplanterad, Han har gjort en jätteinsats som har tagit skoterkort, och jag känner att det är som djupt orättvist, och som svar fick jag lagrummet   Enligt föräldrabalken 12 kap 4 § ska hans medel i skälig omfattning användas för Antons uppehälle, utbildning och nytta i övrigt.
Då jag själv har en examen i rättsvetenskap så skrev jag som svar in lagrummet LSS 1§  Verksamheten enligt denna lag ska likhet i levnadsvillkor och full delaktighet i samhällslivet för de personer som anges i lagen.  I lagrummet LSS 5 §står det att Målet skall vara att den enskilde får möjlighet att leva som andra. Nu är sonen ute och kör våran snöskoter och njuter, och jag som mamma förstår inte chefen för Humanresurs nämndens ordförande x motivation att det är "att det är inte alla förunnat är att att vara i fjällen och köra snöskoter", och jag hörde hur avundsjukan lyste i telefonluren.

Jag vill ju att sonen som har samma möjlighet som sina syskon och kusiner att köra egen snöskoter, och då han inte har några andra intressen så tycker jag att det borde vara hans rättighet att köpa en egen snöskoter att använda då han är hos oss och vill umgås med släktingar  i Dikanäs och Fatmomakke. Och till sist vill jag tillägga att det finns pengar till att köpa en bättre begagnad snöskoter som han kan sitta bra på, eftersom han fick mycket  kortison efter sista transplantationen och har uppluckrade höfter. Och jag ska kämpa hårt för att han ska få köpa en liten fin snöskoter för hans kapital som ständigt växer till ingen nytta, då han tycker det är roligt att köra snöskoter.