Ingenting får förfaras...................

Nej här får ingenting förfaras och jag är ingen idol av "slit och släng". Så idag har jag skurit upp några små tygbitar ur två lakan och ett örngott. Inte så mycket blev det, men när jag får upp min storvävstol så lär nog trasorna gå åt, vare sig det är små eller stora trasnystan.

Återbruk är roligt tycker jag som lite snål och arbetslös bloggmadam.

Lovsång till trasmattan

Teheran, Kashmir och Ankara har sina äkta mattor

Sverige har trasmattan
Den är också äkta
Symbol för det gammalsvenska och fattigsvenska
Det är en bild av det otroligt nyttiga
En ännu existerande påminnelse om en tid då ingenting fick förfaras
Då man tog tilllvara allt som var möjligt att ta tillvara.

I trasmattan uppstod det som var förslitet på nytt.
i vacker och slitstark gestalt.
Vilket trolleri av flinka händer 
och omtänksamma sinnen.

Det måste vara kvinnans egen uppfinning,
hon lagar och lappar, och lagar om igen
Hon kan till sist inte släppa det hon lagat
Hon har lappat in för mycket av sej själv.
Då tar hon saxen och klipper mattrasor
Slänga det kan hon inte.

Därför är det något så vackert, rent och redbart med trasmattor.
Så enkelt, förnöjsamt och gott.
Så ordentligt och hemtrevligt
Som med ingenting annat i ett hus.
Därför finns det ingenting bedrövligare än en uttjänt trasmatta.
Det är slutet, det absoluta.
Den totala förgängelsen