Nära sammanbrott.....................

Usch usch  och fy. Varje år är det  likadant och jag önskar att någon annan, borde vid sådana här tillfällen överta ta min uppgift som mamma och förvaltare för min vuxna son. Sonen är både hjärt och njurtransplanterad och varje år får vi en kallelse ner till Göteborg för års-kontroll.  I år är det 22 år sedan han blev hjärttransplanterad och jag är oerhört tacksam för den vård vi har i det här landet.

Först ska kommunen ge tillstånd till följeslagare då han har ett förståndshandikapp. Om det är en ny person på den kommunala posten så blir det oerhört krångligt, och sedan ska sjukvården ge sitt tillstånd att vi får flyga till Göteborg och då måste sjukresor ha en remiss eller ett vårdgivareintyg för att kunna boka resan. Och är det en ny på den posten, så blir det nya frågeställningar om han verkligen behöver flyga och ha följeslagare, och många gånger har jag lust låta honom åka ensam och kan då garantera att han inte kommer fram till Salgrenska Sjukhuset i Göteborg. Men så kan man ju inte göra mot sonen som genomgått så mycket och som jag älskar, utan får tänka att det är jag som hämtade honom från ett barnhem i Etiopien och då får jag ta de konsekvenser som blir, men någon gång skulle det vara skönt att koppla av från det föräldrauppdrag som jag har.