Fy vad tråkigt det är här i mitt ekande veckopendlarkyffe. Tänk vilken skillnad det är att sitta och plugga i en fin miljö, jämfört med denna. Dagarna är emellertid räknade här och nu när vävstolen inte längre står här så finns det inget att bryta av mina studier med.
Jag har valt själv, men ofta undrar jag varför jag fortsätter så här. Det finns väl inte några fickor på svepningen att stoppa ner några universitetspoäng i. Men innerst inne så vill jag så gärna ha ett nytt roligt jobb så fort som möjligt, och jag tycker nog att det är min egen plikt att skaffa mig den kompetens som krävs för framtiden. Jag vet hur glad och nöjd man är när man gjort klar en kurs, och jag har i färskt minne den lyckliga bussresan från Östersund jag gjorde för knappt ett år sedan då jag tog min examen i rättsvetenskap. Stor användning av den kunskapen har jag också haft i det jobb jag snart slutar med.
Så talar en bloggande gnällspik!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar