Pärsättning ska det bli här i byn. Det är den snälla bonden i byn som ser till att alla som han sköter marken åt, sätter potatisen tillsammans i ett stort gemensamt pärland. I kväll är det maken och en annan inaktiv lantbrukare. Närmare förklaring att vi har marken, men bonden i byn sköter den. Då jag inte är med och sätter potatisen så vet jag inte heller vilka rader som är våra. Maken brukar inte heller vara så förutseende att han lägger sånt på minnet.Fram i augusti så får jag fråga bondfrun var vi har satt vår potatis och lika ofta gräver vi på fel ställen. Hon har det senaste åren satt några rader med en tidig potatis som vi alla får gräva fram det vi behöver för dagen. På hösten brukar det bli en trevlig tillställning då vi gemensamt hjälps år att ta upp potatisen, och då känns det viktigt att barn och barnbarn är med och hjälper till. Jag tänker på för några år sedan då mitt yngsta barnbarn kom och berättade att det växte mat under blommorna. Jag känner mig oerhört priviligerad som har det så bra att vi får lokalproducerad mat där djuren haft en minitsiös fin skötsel innan dom hamnar i våra frysboxar. Det är nästan så att jag ät int gris´n om ja int känn en.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar