Utmaningen dag 13 den här veckan!

Dagens utmaning den här veckan är svår att beskriva då den nyss börjat. Därför så beskriver jag veckan som gått.

• Måndag vaknar vi upp i vår hytt i Tallin dit vi åkt med mina systrar och svågrar.


• Tisdag hemfärd med båt, buss och hämtades av måg vid E4.


• Onsdag Majolikan levererades privat av AntikMartin som hade vägarna förbi.


• Torsdag pådragning av gardinvarp i köksvävstolen.


• Fredag resa de 37 milen till vårt fjällparadis.


• Lördag en latdag i strålande solsken på altanen med vitt vin i glasen


• Söndag Målning av tak i hallen i bastubyggnaden som är under uppbyggnad och sedan hemfärd.

Bilden visar en Ryskortodox kyrka i Estlands huvudstad Tallin.

Utmaningen dag 12, i min handväska!

Någon handväska använder jag inte. Jag har försökt, men trivs inte fastän jag tycker att det finns jättefina, men känner mig urlöjlig när jag provar någon.

För mig gäller ryggsäck som egentligen är en dator-ryggsäck, Som evig student så har min laptop följt med mig på föreläsningar och studentbibliotek.

Nu känns det som mitt liv som evig student är slut då sista universitetskursen varit som strul från början till slut, och jag har tappat lusten helt att studera.

Förutom datorn i min "handväska" så ryms min bloggkamera, hårborst och penna.

Hemmavid igen!

Japp, åter tillbaka i hemmet efter en härlig helg i fjällparadiset. Det blev en latdag på lördag, som straffade sig idag, då maken var elektriker och jag målade taket i hallen i bastubyggnaden.

Nu återstår bara att måla taket i tvättstugan som jag planerar att göra till helgen, då vi planerar åka upp igen. För visst längtar man tillbaka till det här.

Snödjupet!

Så här i vårvintertid så pratas det ofta om snödjupet och i Kittelfjäll som är vår närmaste skidort så lär snödjupet vara 1 meter, och då tänker jag att dom måste ha mätat i nåt dike då vi har ca 55 cm bara en mil därifrån.

Det har varit en "blidag" idag vilket kommer att ge ett kanonföre för skid- och skoterfolk här i södra lapplands fjälltrakter.

Första turen på nyskotern!

Idag har det varit en helt underbar dag här i fjällparadiset, med strålande sol och takdropp. På förmiddagen så blev det dags för att provåka nyskotern och färden gick upp på närmaste fjället och jag tänker på vilket bra liv jag har.

Inte har det blivit mycket gjort idag, men vadå? Arbetet finns kvar och det finns säkert många dagar med dåligt väder framöver och så måste vi njuta av de fina dagar vi har här i fjällparadiset.

Tillägas böratt jag satt drottningslikt på bönpallen som hade ryggstöd, eluppvärmd dyna och handtag.

Lampbyte!

Nu hänger dom på plats. Majolikan som jag köpte via Tradera hänger över rumsbordet, och den mindre majolikan utan prismer fick sin plats i köket. Och fint blev det, och så bra den passar in i vår lite antika inredning.

Jag har lite dåligt samvete för att jag plockat ner mammas kökslampa som hon var så glad över, men hade hon fått den här lampan så tror jag att hon även gjort samma sak som oss.

Lite skryt låter det, men visst blev det fint i vårt kök i fjällparadiset.

På plats i fjällparadiset!

Nu är vi på plats efter att ha lyssnat på en talbok i de 37 milen som vi har till fjällstugan. Mätta är vi efter att ha ätit taigrytan som jag gjorde i dag, så kan jag konstatera hur jag planerar vårt liv i helgen.

Med mig har jag förutom rusdryckerna vi köpte i Tallin, så har jag med färgpigment, linolja och terpentin för att fortsätta måla väggar och tak i bastunbyggnaden.

Med fick också bandvävstolen följa, för att väva brickbanden som skall sys in i kaninfiltväven som jag vävt ut. Det blev ganska många filtar och jag föreslog maken att vi efter bastu och dusch erbjuda våra badande gäster att svepa in sig i var sin kaninfilt istället för att sitta i relaxen i fuktiga bastuhandukar.

Den inköpta majolikan finns med i bagaget för att pryda vårt fjällparadis och jag hoppas att maken kan sätta upp den efter att ha tinat upp vatten och avlopp som frusit.

Brodern med sambo kunde inte komma på middag i morgon, då dom skulle vara på Gospel i Vilhelmina kyrka hela dagen, så därför får vi istället inta lördagskvällens middag i vår ensamhet, om inte några goda vänner kommer skotrande över fjället förstås.

Min brors sambo lär vara en duktig gospel och jazzsångerska, vilket vi många i släkten ser som en väldigt fin tillgång.

Åslappeväven!

Åslappe kallas det som är överblivet och med dåligt eller inget värde. Så var det med några små överblivna varpflätor som jag hade i mina ägor efter nåt garn eller västolsinköp.

Då jag planerar väva myggtjälsgardiner till storbåtens akter så provade jag att förskeda och såg att jag bara behövde varpa till 242 trådar för att få ut tillräcklig bredd för båtgardinerna.

Stackars maken som fick vara rumphållare frågade hur lång varpen var, och svaret blev att när kortaste varpflätan var slut. Resterande varpflätor ska bli stränggarn som jag kan använda som inslag till framtida ripsmattor.

Så handlar en lite småsnål bloggmadam.

Nya kökshandukar!

Nu är handuksväven igång och till inslag har jag ett vackert hemspunnet strygarn, eller tovgarn som det heter på vävspråk. Efter en del intermezzon vid uppknytning och framknytning är allt i sin ordning att bara skyttla och trampa på. Lite grova blir dom, men vad spelar det för roll, för inte torkar vi några glas inte och handukarna med lininslag blir bara bättre och vackrare ju mer man använder, tvättar och manglar dom.

Så småningom ska hankar vävas i brickbandsvävstolen och framledes ska alla gamla kökshandukar förpassas till mattrashögen för att klippas upp.

Jag ska erkänna att jag känner mig oerhört nöjd som har kunskap och lust att väva. Med den kunskapen så skapar jag mattor, gardiner, handukar, pannlappar och dukar till hem, barn, stugor och båt av högsta kvalité. Dessutom får jag textilier precis som jag vill dom, och som få andra har i sina hem.

Min inaktiva utmaning, dag 11 mina syskon!

I november förra året fick jag en utmaning för olika dagar. Denna utmaning har kommit i skymundan för vissa andra "måsten" som numera till stor del är avklarade och läge att fortsätta på dag 11, mina syskon.

Så här efter en rolig resa med mina systrar så känns vår relation än starkare. Min 3 år äldre syster är vävare liksom jag själv och smak för god mat och dryck. Jag kan utan skryt utnämna henne till släktens stjärnkock. Min 6 år yngre syster har lite maniska drag som vi andra. Hon samlar på jyckar och har den egenskapen att vara gladast och den mest skämtsamma personen i släkten. Min 10 år yngre bror har jag kanske inte umgåtts lika mycket med som mina systrar och känner inte hans alla egenskaper. Kul är att han nu är sambo igen och till helgen ska jag bjuda dom på middag i fjällparadiset för att få lära känna hans Marion bättre.

Gemensamt för oss alla är denna stora gourmetiska frossa som gör att vi ser ut som gör när vi får njuta av så ortoligt mycket god mat och dryck. Snart kommer den tid så vi kör snöskoter över fjällen för att äta hos varandra och bli än rundare.

Vår fönsterutsikt de senaste 3 dygnen!

Japp, åter i hemmet efter 3 roliga dygn tillsammans med mina systrar och våra lagvidga bättre hälfter, då ví besökt Tallin på andra sidan Östersjön. Trevligt sällskap god mat och dryck och trevliga upplevelser. Tallin är en spännande stad med mycket kultur som jag vill gärna utforskar mer, men då under en varmare tid på året.

Hur som helst så är det skönt att vara tillbaka i hemmet och vardagen igen, och i morgon får jag min fina majolika levererad och dagen skall ägnas åt vävning av kökshandukar uppe och överkast i källaren, beroende på temperatur i rummen, då ännu en kall natt väntas.

Det är dags nu!

Det är dags nu att blomma, säger jag till Amaryllisen i köksfönstret. Den planterade jag i en av julgrupperna med förhoppning att den skulle blomma till Jul. Men bättre sent än aldrig och den är så vacker och ståtlig där den står.

Nu väntas dotter med familj som skall äta middag med oss och sedan blir det bloggstiltje några dagar då vi, tillsammans med systrar och svågrar åker till Tallin. Resan är en födelsedagspresent till min syster som fyllt 50 och hennes make konstapel klang som fyllde 60 samma tid. Det var för över ett år sedan, men där gäller samma sak som med Amaryllisen, bättre sent än aldrig.

Omplantering!

Jag känner en stor lättnad nu när alla krukväxter är omplanterade. Det har gått jättebra när maken hjälpte till och nu återstår bara städningen. Samma ritual skall upprepas när vi kommer upp till fjällparadiset om en vecka.

När blommorna är omplanterade så får jag en vårkänsla och vill ha gröna dukar och mattor för att förstärka känslan av den härliga våren som är i antågande. Idag har vi vinter med en temperatur på -24 grader när jag klev upp i morse och jag hoppas innerligt att det här är den absolut sista köldknäppen.

Trassel!

Ja så här kan det se ut när jag försöker få ordning på garnhärvan. Jag borde slänga bort det men har så svårt att slänga det vackra lingarnet som jag vet att det blir oerhört fint till inslag i olika vävar, så jag fortsätter att reda ut det även om det kommer att ta tid.

I räkenskapens tid!

Det är nu som räkenskaperna fastställas då redovisningen skall vara överförmyndarnämnden tillhanda senast den 1 mars. Jag är förvaltare till ett av barnen och som petnoga bloggmadam så ska allt stämma på öret.

Jag har lovat mig själv att här ska inte något vävas innan jag gjort färdig redovisningen. Det vore ju jätteskönt att ha det bakom mig innan vi gör resan till Tallin med mina systrar och svågrar.

Temperaturen ute och även inne, är inte den behagligaste, så därför lockar det inte att måla möbler i ett iskallt garage heller och jag hoppas innerligt att jag blir färdig med det här under dagen.

Dagen efter!

Dagen efter den stora målningsdagen känns det i armar och rygg, men huga va fint det blev. Lite bättring här och där behövs, men det gör jag vid nästa målningstillfälle. Hela hallen och tvättstugan ska målas en gång till, men där är takhöjden nåbar på en trappstege.

Vårt bastuprojekt är en dröm vi haft sedan länge. Inte går det fort då vi har 37 mil mellan hem och stuga. Byggprojektet har varit igång sedan 2008 och går så sakta framåt.

Hinner vi inviga bastun till påsk så gör vi det bra, men det tror inte min lagvigde som inte har den tidsoptimistiska andan som sin hustru.

Ont i kroppen!

Jag har ont i axlarna efter att ha målat tak och vägg i bastuns relaxdel. Värken lindrades betydligt efter en god middag med röding från Virisen och makens goda hemlagade potatismos.

Jag är glad efter att ha målat det värsta när elementpenseln knappast nådde upp, och är jättelycklig över fortsättnigen som vi bygger efter tid och plånbok.

Välkommen åter kära solljus!

Äntligen kan vi se ett svagt solljus som lyser på väggen här i fjällparadiset. Vår stuga är omgiven av höga fjäll och från 1 december till slutet av januari orkar solljuset inte över fjälltopparna för att lysa på stugan.

Idag så kan vi skönja solljuset och vet att det kommer att bli bara härligare och härligare här i fjällparadiset.

Superordning!

Jag vill superordning för att ha kontroll på så mycket som möjligt. Bomsprötuppsamlare är en del i målsättningen.

Så här ska det se ut på alla mina vävstolar och hos snickaren finns ytterligare aterailer mot en mer ordningsam vävmiljö.

Jag har kanske dragit på mig en hel del av roligheter och i morse öppnade jag en skåpdörr och upptäckte jättespännande vävgarner som jag glömt bort. I går letade jag efter vävgarn nummer 8/2 som jag visste att jag hade i en låda för bandvävning, och i samma låda låg flera bortglömda härvor kaningarn.

Hoppsan! tänkte jag är det ålderdom på väg eller? Nu planerar jag att införskaffa vägghyllor/rumsavdelare från Jysk. Bilbao heter dom och kan kanske ge mig översyn på alla fina vävgarner som jag har.

Problemet är att dom passar knappast in här i vår gammalmodiga inredningsmiljö och jag får fundera vidare på lagringsproblemet.

Inställd resa!

Dottern ringde och berättade att vår gemensamma seglats i Grekland i maj hade blivit inställd. Vi diskuterade hur vi skulle göra, men bestämde att vi skjuter på resan till hösten.

Maj månad är för oss en intensiv månad, då båtarna ska förberedas för sjösättning, stugan ute på ön ska öppnas upp och skuras in i.

I år är det konfirmation för ett av barnbarnen som jag inte vill missa. Den årliga resan söderut till Skåne under kristi-himmelsfärdsdagen vill jag inte heller avstå ifrån fastän den är i juni detta år, vilket innebär att seglarresan inte kan flyttas fram en vecka utan får bli till hösten.

Det glädjande är att kanske fler familjemedlemmar kan följa med. Vi får se och ta veckorna som dom kommer, fjällresa i morgon och Tallinresa nästa helg.

Jag ska erkänna att jag blev lite besviken, då jag sett fram mot att bo på en båt i Grekland en vecka i vår med den navigerande dottern.

Ett härligt klipp!

Äntligen är det dags att klippa ner filtväven för att lämna plats för båtgardinvarpen som än så länge bara finns i planeringen. Det är jätteroligt att väva men jag må erkänna att filtväven var enkel, bara att trampa och skyttla, men enformig då inget mönster framträds.

Lillvvävstolen i källaren är utvävd och nedplockad, bandvävstolen är tom, och köksvävstolen skall inom den närmaste timmen även den bli tom och nedplockad för att varpan ska få rum i vårt bondkök.

Det som ska varpas är brickbanden till filtarna och gardiner till aktern i storbåten. Jag tycker om att sova i aktern då det är högre i tak och luftigare, men tycker inte om att folk på bryggor runt om har full insyn i aktern. Därför ska det det bli vita gardiner i myggtjäll som skall pryda rutorna och skydda från insyn.

Jag har lust att varpa till linneryorna som planeras och på samma varp kan jag väva en röllekamatta till storbåten. Maken har lovat att lägga in ett så kallat skeppsgolv om jag väver en matta med kompassrosen på. Men jag måste hejda mig och ta en sak i taget, och det kommer att bli fler varptillfällen då jag ska varpa till fiskehåvarna som måste bli färdiga innan sommarsäsongen.

Min fjällvävstol!

I fjällstugan har jag en liten Glimåkra vars tidigare ägare var Kerstin Mauritsson som är textilkonstnär och en av våra allra bästa vänner. Vävstolen fick hon av sin far när hon gick ut konstfack på tidigt 50-tal.

Det som är på gång är kökshandukar i 6 skaft och 3 trampor. Det är så rogivande att väva i en så härlig fjällmiljö som det är i södra lapplandsfjällen.

Nu har vi bestämt att det blir en fjällresa till helgen också då jag planerar att måla i bastubyggnaden och fortsätta solva handuksväven.

Vårt härliga projekt!

Vad jag längtar till den dag då vi kan basta och sedan krypa ner i vildmarksbadet.

Jag vill ha en brygga ut i sjön, men maken nekar och menar att då måste det bli en jättelång brygga ut i sjön för att få sånt djup att det går att doppa sig, och då får bryggan bli en ouppnålig dröm.

Så här är planeringen!

Bastubyggets fortskridande går sakta men säkert och det är bra då vi bygger ur plånbok och tid. Nu planeras eldragning för bastubelysning och vi diskuterar var belysningen skall sitta.

Här är byggritningen och vildmarksbadet är redan nerfällt i altanen.

Sedan vill jag ha ett altanräcke av rep som jag tror att en viss herr Olsson ska få bidra med, likt en boxningsring där någon som intaget aningen för mycket rusdryker kan falla mjukt mot om det sker.

Bastubyggets fortskridande!

Det är så otroligt roligt att se hur bastudrömmen går vidare. I dag är han elektriker och snickare som förhoppningsvis får hallen klar idag.

Naturligtvis så glömde jag min tillblandade färg hemma och får därför måla nästa gång vi åker upp hit. Allt ska målas ett varv till och därför planerar jag att vara uppe en vecka här i min ensamhet och måla allt klart nån gång under vårvintern, om jag är fortsatt arbetslös förstås.

Matlagning, bakning och packning!

Det är tur att jag är ensam hemma i mitt otroligt stökiga kök. Min ex svåger sa en gång att ingen kan fli ner köket så mycket som jag när jag lagar mat. Bröden ligger för avsvalning, Laxbitarna till mogondagens middag och det vita vinet är packade i kylboxen ute på bron. Kvällens middag, laxpastasås står för avsvalning på spisen för att packas i kylboxen.

Den här gången har har vi otroligt lite packning så jag tror att bandvävstolen får följa med till fjällparadiset. Det brukar bli en del TV-tittande och då passar det bra att väva hankarna till handukarna som jag klippte ner från den lilla vävstolen i morse. Den vävstolen ska jag packa ihop för att satsa på överkasten som jag har i den stora vävstolen i källaren som jag vill ha färdigt när vi åker ut till sommarstugan första gången.

Bandvävstolen vill jag ha utvävd fort för att väva brickbanden som skall sys på kaninfilten som även den snart är utvävd.

Jag har planer för varje vävstol och jag hoppas innerligt att jag får vara hemmavid och städa ladugården i vår som skall bli den framtida vävstuga som jag alltid drömt om.

Födelsedagskalas!

Japp, nyss hemkommen från min grannes födelsedagskalas där vi haft trevligt och avnjutit några goda tårtor som försatt mig och andra gäster i nåt sorts matkoma.

Jag som vill göra så mycket roligt denna eftermiddag, ser bara ett sängläge framför ögonen.

Så är det att vara matglad bloggmadam

Å så ringde snickarn!

Stig, snickaren ringde och talade om att mina boksprötsuppsamlare var färdiga för avhämtning. Bomsprötsuppsamalare är en jättebra grej som man skruvar fast på tvärslån under garnbommen som gör att alla bomspröt faller på plats.

Så här ser det ut på fjällvävstolen och nu ska det bli likadant på alla mina andra vävstolar. Som bloggmadam så gillar jag superordning. Jag lyckas inte fullt ut men bomsprötsuppsamlare är en del i mitt mål mot mera ordning och reda.

Ett målningsryck!

I går fick jag en liten känsla att jag ville fortsätta måla hörnskåpet och vävpallen och idag fick jag det rätta rycket att börja. Men huva vad svårt det är, då jag är långt ifrån stadig på hand, och det som blir fel är dessutom jättesvårt att torka bort.

Nu är det första varvet gjort och i samma veva så målade jag "vävlådan" och en liten hylla som jag hämtade hos snickaren igår.

Hur som helst så har jag kommit igång och i nästa vecka kan jag forsätta med kurbitsmålningen på skåpet, och chablonmålningen på vävpallen.

Eftermiddagen ska ägnas åt sociala kontakter då grannen och jag ska gå och fira en annan grannes födelsedag.

Nedklippning mitt i väven!

Det blev för tjockt på tygbommen då kortlattorna tog i, och därför blev det nedklippning mitt i väven av handukarna som nedklippta blev 15 stycken till antal .

Jag är förvånad att det blev så många och det ändå är kvar att väva och minns inte hur många metrar jag varpade. Handukarna heter Karamell och vävs på 6 skaft och trampor, cottolin i varp och lin till inslag och mönstret är taget från en vävmagasintidning för något år sedan.

Nu återstår att laga alla trådar, fålla och sy på hankar av brickband som är under produktion i en bandvävstol som brukas under TV-tittande.

Sedan var handukarna skall hamna blir jag lite osäker på, bara att dom kommer att hamna i sommarstugan ute på ön eller i lilla stugan vid skulesjön. Sommar handukar ska det bli och jag har en plan att väva badlakan i samma stil till.