Jo så känns det när vi snart ska styra Volvon söderut och lämna vårt älskade fjällparadis. Lite har blivit gjort på bastubygget och så sitter handtaget till bastudörren där. Det vackra handtaget fick vi av vår tidigare fjällgranne, Lennart redan på den tiden vi planerade bastubygget. Lennart finns inte längre i livet men jag är tacksam för den tid vi fick umgås med honom och hans fru.
Lennart som de sista åren satt i rullstol då han amputerat båda benen var en konservativ herre, och när jag föreslog att vi skulle inta middagen utomhus för hans skull så tyckte han att vi svenskar hade fått konstiga vanor då vi brukar äta ute och skita inne.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar