Vi vaknar upp till en kall vacker morgon i vårt fjällparadis, efter en strapatslik landning i natt här i vackra Vojmådalen i södra Lappland.
Nu på morgonen så hörde jag på radio om barn på sjukhus som var tvingad att tillbringa julen på sjukhus och gav mig till minnes till en händelse i början på 90- talet då jag själv låg med min svårt sjuka son på sjukhus.
Vi hade ett rum där vi föräldrar kunde koppla av i vår enskildhet och denna julhelg så hade alla barn på olika sjukhus samlats på en och samma avdelning. Föräldraföreningen för barncancer hade möte i "Föräldrarummet" och hade med sig en tomte för att dela ut klappar till dom cancersjuka barnen. Något blev fel och en liten 4-årig kille med sjukdomen cytstisk fibros fick en stor nallebjörn som han blev jättelycklig för, men som egentligen skulle vara en julklapp till ett cancersjukt barn. Vi andra föräldrar försökte köpa loss nallebjörnde till den svårt sjuke lille pojken, men nej det gick inte och han fick lämna tillbaka den ju.klapp som han blev så lycklig över.
Så här många år efteråt så tänker jag ofta på den lila pojken, lever han eller inte? Barncancerföreningen är en stor aktiv förening med god ekonomi. Det är även hjärtebarnsföreningen som vi själva tillhört under sonens uppväxttid. Cystiskfibros är en svår sjukdom där barnens föräldrar ofta inte har ork med något föreningsliv och aldrig har jag sett någon reklam för insamling till barn med den svåra sjukdom där många av barnen inte överlever.
Jag tillhör dom lyckliga som har sonen levande och med mig hit upp till vårt fjällparadis och som är ganska frisk. Han fyller 30 år i mars och fick som 9-åring ett nytt hjärta och som 21-åring en ny njure transplanterad. I framtiden så behöver han en ny njure och nya höfter, då han fick mycket kortison efter njuren och en del avstötningar. Det är inget jag oroar mig för utan är lycklig att han inte har samma sjukdom som den lilla kille som inte fick behålla den julklapp som han blev så lycklig över.
Vi hade ett rum där vi föräldrar kunde koppla av i vår enskildhet och denna julhelg så hade alla barn på olika sjukhus samlats på en och samma avdelning. Föräldraföreningen för barncancer hade möte i "Föräldrarummet" och hade med sig en tomte för att dela ut klappar till dom cancersjuka barnen. Något blev fel och en liten 4-årig kille med sjukdomen cytstisk fibros fick en stor nallebjörn som han blev jättelycklig för, men som egentligen skulle vara en julklapp till ett cancersjukt barn. Vi andra föräldrar försökte köpa loss nallebjörnde till den svårt sjuke lille pojken, men nej det gick inte och han fick lämna tillbaka den ju.klapp som han blev så lycklig över.
Så här många år efteråt så tänker jag ofta på den lila pojken, lever han eller inte? Barncancerföreningen är en stor aktiv förening med god ekonomi. Det är även hjärtebarnsföreningen som vi själva tillhört under sonens uppväxttid. Cystiskfibros är en svår sjukdom där barnens föräldrar ofta inte har ork med något föreningsliv och aldrig har jag sett någon reklam för insamling till barn med den svåra sjukdom där många av barnen inte överlever.
Jag tillhör dom lyckliga som har sonen levande och med mig hit upp till vårt fjällparadis och som är ganska frisk. Han fyller 30 år i mars och fick som 9-åring ett nytt hjärta och som 21-åring en ny njure transplanterad. I framtiden så behöver han en ny njure och nya höfter, då han fick mycket kortison efter njuren och en del avstötningar. Det är inget jag oroar mig för utan är lycklig att han inte har samma sjukdom som den lilla kille som inte fick behålla den julklapp som han blev så lycklig över.
Det var en tråkig historia du hade att berätta.
SvaraRaderaJa, det är inte alltid så roligt. O inte skadar det väl att vi får en stunds eftertanke då och då, tid att tänka efter hur bra vi har det. Att ha svårt sjuka barn, måste va det svåraste man kan gå igenom.
Du hade tur med din sons sjukdomar. Jag har också varit förskonad.
En riktigt God Jul med dina kära önskar jag dig.Kramar från Småland och Monika.