Jag går i taket!

Jag har en vuxen son som jag är förvaltare till och sonen går varannan vecka till en distriktsmottagning för att dela sin medicin i dosetter. Egentligen inte för att han ska lära sig utan för att dom vill se hur han mår, då han är både hjärt och njurtransplanterad och i stort behov av sin medicin.

I förra veckan ringde sonens kontaktperson och sa att jag måste skriva en ny ansökan till Payex som är knutet till apoteken. Jag körde in till stan och på apoteket blev jag nekad kredit, men fick av apotekspersonalen rådet att ringa och kontrollera om dom hade skickat hem någon räkning hem till sonen. Och har dom gjort det så kan dom lika väl skicka ut fakturan i rymden.

Eftersom jag var på sjukhuset så gick jag upp till njurmottagningen och förklarade läget och bad dom skriv ut medicin som jag kunde hämta och åka ner till distriktsmottagningen med. Det gick inte utan det skulle gå genom Payex.

Jag fick till slut tag i en person som sa att det inte fanns några obetalda fakturor utan dom måste ha förvaltningsprotokollet från tingsrätten för att bevilja kredit. Och det kunde jag gå till vilket apotek som helst med. Sagt och gjort så åkte jag in till vårt närmaste apotek med ansökan och protokoll. Nu på förmiddagen ringde distriktsköterskan och undrade hur det gått med medicinen som hon måste ha i till sonen.

Jag ringde Payex och hamnade i en lång telefonkö och till slut svarade en person att det inte gick att bevilja kredit då dom måste ha flera uppgifter från apoteket.

Jag ringde apoteket hjärtat och hamnade i en lång telefonkö igen. Efter att ha förklarat situationen igen så blev jag kopplad till apoteket, där en av personalen lovade att ringa Payex igen.

Nu kan jag bara vänta och se om sonen får sin medicin innan  morgondagen. Utan medicin i tre dagar så överlever han inte det är det värsta cenarium som kan hända.

Det känns förtvivlat och någon julglädje finns inte inom syn och hörhåll och jag hatar när byråkratin blir så stor att den sätter mänskligt liv på spel.