Jag blir ibland mörkrädd av min iver att göra allt själv från grunden så långt det går, och inget får slösas bort, varken tid eller nyttosaker. Nu när jag inte kan väva så kan jag veva istället. 5 kg blått bommullsgarn på härvor ska bobinas upp för att så småningom spolas upp på koner för att jag kan varpa av. Men jag ser framför mig det jag planerar att väva, en dräll ska det bli där inslaget ska bli det gråa ullgarn som jag ska få av Britta. Hon vill tömma sin garnbod då hon inte längre väver efter sin hjärtinfarkt för några år sedan. Egentligen har jag fått det mesta av hennes garner, och som jag redan vävt upp. Britta var en skicklig mattväverska och det är synd att se hennes fina vävstol som inte används. Jag tror jag är lite manisk och har en övertro på mig själv, för exempelvis, tänk innan jag har fyllt mina 1700 vedsäckar som jag skaffade för några år sedan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar