Upp på morron för att fara till tandläkaren, hinner sy i hop på några bitar tyg som ska bli matttrasor innan det bär iväg, på vägen ringer jobbmobilen någon säger att det är bara jag som kan ta beslut i den besvärliga situationen assistenterna har med den brukare de jobbar med. Hoppsan har jag sådan makt på min lediga dag? Jag får till sist tag i personer som förhoppningsvis kan rädda situationen. Ringer till personalmobilen och bekräftar samtalet och kan inte göra mer. Så kom kom tanken, Jag kanske ska hälsa på Britta, en helt underbar person blir 88 i år och har jobbat och vävt jättemycket i sitt liv. Efter en hjärtinfarkt för några år sedan har vävstolen blivit stående. Först var det brist på styrka och sedan brist på lust. Som många gånger tidigare så har jag åkt därifrån med bilen fullastad med vävgarner, så också idag. Det var mattullgarn. effektsilke, jättefint entrådigt vävullgarn och mycket mer. Hon säger att det är mycket bättre att det tas om hand och görs något av än att anhöriga bränner upp det, när den tiden kommer. Hon säger att dom har liksom inte förstånd om värdet. Jag själv frågar mig varför är det inte fler än mig som väver och känner lyckan i att skapa något eget, och som tröstar i sorg och styrker glädjen.
Jo, det finns fler än du som uppskattar en stund i vävstugan. Skulle du ha fått för mycket mattullgarn, speciellt svart och marinblått så köper jag gärna. Jag väver en härlig matta just nu i dubbelbindning men har svårt att hitta de färgerna.
SvaraRaderaIngrid Thorin, 019 224181 ingrid.thorin@telia.com