Tur är att ha hittat en vävstuga här i Vilhelmina som förgyller min fritid och ger lite omväxling i vävandet. Jag tror aldrig att jag varit så trött och less på nån väv som jag är på badlakansväven som står och hoppas bli utvävd i ett nafs. Jag ser att varpen minskar, men ack så sakta det går. Lyckan är då att få sitta vid en annan väv och skapa. Kanske räcker det till tyg på solstolarna på Malmön, om inte får det bli till något annat. Kul är det att väva, tycker den bloggande tidsoptimisten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar