Det här är en skatt. När jag nån gång känner mig nedstämd brukar jag gå en trappa upp, öppna det gamla vackra skåpet som jag fått av en av döttrarna och se på min skatt som är en massa vackra lingarner. En bekant tror att jag aldrig hinner väva upp allt under min livstid. Men det tror jag som ser vilka möjligheter som finns. Annars får jag göra som mina vänninnor som slutat väva gör. Ge bort det till någon annan vävglad person. Jag har fått så mycket fina garner av min vännina Britta som slutade väva efter sin hjärinfarkt.
Jag tycker att det är synd att allt färre väver och vävstolar slumpas bort. Jag skäms lite när jag tackar nej till någon vävstol som någon vill ge bort. Jag har ju mina drömvävstolar som är utrustade med kontramarscher allehopa.
En dam från kramfors sa till mig för några år sedan. "Om man kan väva behöver man aldrig ha tråkigt". Ett ordspråk som en vävglad, tidsoptimistisk bloggmadam håller med om.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar