Kalle, min före detta svärfar och farfar till min äldsta dotter har i natt stilla somnat in på det demensboende han bodde de senaste åren. Det är med saknad jag tänker på honom, då han och farmor var som farföräldrar till mina yngre barn. Dottern skrev så fint om sin farfar på sin blogg, men tyvärr är den inte öppen för allmänheten och jag kan därför inte länka till den.
En tröst i saknaden är att för några år sedan när farfar fortfarande kunde bo hemma så berättade han om en nära döden upplevelse han hade då han varit svårt sjuk. Han beskrev ljuset i tunneln som en gudomligt härlig upplevelse och att han därefter inte är rädd för döden utan tvärt emot såg fram emot den när det skulle vara dags. Inatt var det dags att lämna jordelivet, och det är med sorg och saknad vi känner, hans nära och kära. Kalle blev 91 år.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar