Idag fyller min äldste son 28 år, och då tänker jag tillbaka 20 år då vi låg på sjukhuset och väntade på slutet efter den dödsdom läkarna gett honom. Några dagar innan hans födelsedag så sa han att han ville åka hem till den lilla fjällbyn vi bodde i då. Jag pratade med professorn att jag tänkte åka hem med mina 2 söner följande helg. Läkarna tycket inte att jag skulle åka med sonen som låg i rullstol och hade dropp. Den yngre sonen satt även han i rullstol efter ett benbrott på sjukhuset. Jag tänkte att vad spelar det för roll om sonen dör hemma eller på sjukhuset. Hoppet var ändå ute och då kunde han få som han ville. Resan hem gick utmärkt då flygpersonalen bar in sönerna och sedan plockade isär rullstolarna Helgen hemma blev underbar med vintermete och middag på byns pizzeria.
Hur det gick sen? Jo hösten efter opererades hans hjärtsäck bort, och ett år senare blev han som 9-åring hjärttransplanterad. Som 21-åring fick han en ny njure och mår idag bra.
Jag tänker på hur fort 20 lyckliga år går och är så glad att jag fick det fina uppdraget att bli hans mamma och idag fyller han 28 år.
Jag tänker på hur fort 20 lyckliga år går och är så glad att jag fick det fina uppdraget att bli hans mamma och idag fyller han 28 år.
Och vilken fin bild, dessutom!
SvaraRadera