På vardagardagsmornarna tänker jag alltid, att vad skönt det ska bli till helgen när jag får sova ut. Men hur blir det? Klockan 05:15 vaknar jag och känner att nu är det dags att fika och få igång kroppen. Sedan ligger jag och vrider mig tills det inte finns någon återvändo, upp och mala och koka kaffe. Sedan behövs minst 3 koppar kaffe för att jag ska känna mig normal.
Fördelen är att jag hinner med mycket och idag klockan 09:00 så är både sirapslimporna och formfranskorna färdigbakade, men det jag helst av allt önskar är att kunna sova ut och känna mig utvilad lyser med sin frånvaro och jag undrar om det är åldern som rår för det hela.
Fördelen är att jag hinner med mycket och idag klockan 09:00 så är både sirapslimporna och formfranskorna färdigbakade, men det jag helst av allt önskar är att kunna sova ut och känna mig utvilad lyser med sin frånvaro och jag undrar om det är åldern som rår för det hela.
Men det måste vara himla trevligt för din kära man att vakna och låta sig bjudas på nybakat bröd! =) Eller vaknar han också lika tidigt på sin ledighet?
SvaraRaderaKram!
Jag har skrivit om precis samma sak idag.
SvaraRaderaÅ, så jag önskar att jag kunde sova oavbrutet tills det är dags att stiga upp! Men aldrig.
Jag vaknar vid halv fem, fem .., sen är det kört.
Ja du kära kusin, vi kanske har ett släktdrag även på detta plan.
SvaraRadera