Vattenbrist!

Maken han kämpade och tinade, men lyckades inte tina upp vattenledningen som frusit. Han kom in och sa att han givit upp, och jag svarade att då är det bara att börja tina snö för att diska jättedisken. Nej, sa han det tar flera timmar och jag måste hem och skotta och ta hand om Bin Laden. Hans förslag var att packa disken i en plastback och ta hem den och diska den hemma i diskmaskinen.

Visserligen brukar jag göra så när vi varit i lilla stugan vid Skulesjön som bara ligger några kilometrar från hemmet. Där har vi inget vatten indraget, men planer finns för framtiden.

Men skjutsa disken de 37 milen mellan fjällstugan och hemmet har jag aldrig haft en tanke på tidigare. Nu är disken i alla fall på väg söderut och maken får köra några maskiner när han kommer hem.

Se solen lyser på stugan vår!

Hurra nu orkar solen upp över fjället Borkan och Daunotjokko för att lysa ner på vårt fjällparadis. Vi ser inte solen här mellan den 1 december till slutet av januari. Nu är den här för att stiga högre och högre för varje dag. Jag riktigt längtar till när takdroppet börjar och solen värmer.

Apropå värme så kämpar stackars make fortfarande med att tina upp vattnet. Den värmekabel som han försöker få in i slangen går så sakta så sakta. Tänk så beroende vi är av vattnet. Diskmaskinen är fylld och diskbänken full av disk och det kan hända att vi får ställa oss vid diskbänken och handdiska. Om 4 veckor ska vi ha gäster här och då är vatten nästan ett måste .

Burr, burr, burr...................

Burr va kallt det är här i fjällparadiset. -24 och stackars make är ute och försöker tina upp vattnet som frusit igen.

Men kanske får vi se solen lysa på stugan för första gången i år.

Man kanske måste blogga på sin födelsedag!

Det känns lite konstig när jag idag fyller 57 år, och jag vet inte var livet tagit vägen, Jag kan bara konstatera att livet hittills har inneburet i det närmaste allt, men kanske mest lycka och glädje. Jag har en underbar familj, kära släktingar och vänner, ett kanonroligt jobb och får göra allt jag vill. Jag har en skaparglädje, har lyckat få en bra utbildning utan studieskulder, är otroligt nyfiken och finner alltid nya spännande universitetskurser att läsa.

livet just nu är veckopendling , roligt jobb som vikarierande områdeschef inom handikappomsorgen med otroligt trevlig chef och arbetskamrater. Stugunderhåll, eller bastubyggnad är otroligt, roligt, kreativt och framtidsskridande.

Jag vill utan att skryta säga att jag har det bästa här i livet. När yngsta dotter ringer och frågade vad jag ville ha så svarar jag att jag har allt jag behöver och behöver inget mer, jo jag har faktiskt löst en fin lampa på tradera (på kommundatorn under lunchen, fy) Till mig själv (oss) i födelsedagspresent. Lampan ska få sin plats över min mammas fina bord som vi har i lilla stugan vid Skulesjön.

Tack alla kära för telefon och mailuppvaktningen

Vår morbror är död!

Vår morbror somnande in för alltid i morse, och de fina ord om honom kan jag inte säga lika tydligt som Kusinen

Landet brunsås!

Ikväll har jag sett på programmet brunsås och insett så lycklig jag är som får köpa nötkött från bonden i byn, älgkött från en kompis och ibland en ren från våra grannar i fjällparadiset. Potatisen odlar vi tillsammans i byn och egenodlad brockoli och blomkål fyller nästen en frysbox. Frukt och bär finns vid hemmet så vi kan göra sylt, mos och saft om vi vill. Nedanför sommarstugan på ön kan vi plocka vårt årsbehov av blåbär, kråkbär och lingon. Svamp plockar vi vid lilla stugan vid Skulesjön, i skogen ovanför hemmet och i fjällen.

Jag tror inte vi finns med i statstiken som visar att vi svenskar får i oss 7 kg tillsatser i mat per år. Jag har en skatt kista att hämta ur då jag tycker det är roligt att laga mat från fina råvaror, däremot gillar jag inte städning och absolut inte fönsterputs och kanske därför borde skaffa en sån här.

Tidsoptimist!

Tidsoptimist som jag är så tänkte jag att den här veckan ska jag pallra mig hem från jobbet i tid, för att hinna plugga och väva. Men hur blev det? klockan är runt 17:00 när jag tvingar mig själv att stänga av datorn och inte ringa några mera samtal. Det är lite körigt nu när våra duktiga assistenter som blev över sedan dess brukare avlidigt ska ut till nya brukare. Jag har fått ut fyra av sex stycken på inskolning, men detta innebär att så gott som alla scheman de ska till måste göras om. Jag är ingen fena på schema men brukar göra ett förslag och maila till vår kanslist som brukar korrigera till dom. För varje dag som går så kommer jag en bit längre i omplaceringsprocessen och det finns förhoppning om ett färdigt jobb så småningom.

I hemmet så så tänkte jag att nu ska jag både plugga och väva, men kommer till insikt att jag oftast inte hinner båda sakerna på en kväll. I går blev det föreläsning via datorn och en del plugg och i kväll ska jag pinna på med väven som jag vill ha klar. Jag riktigt längtar till nästa väv i den här vävstolen som ska bli gardiner i sjusprångsdräll till fönstren i smårummen i fjällstugan.

Men nu är det bästa att lämna datorn för vävstolen om det ska bli nåt.

Olidligt spännande!

Så är jag tillbaka i min veckopendlarlägenhet för en ny arbetsvecka. Resan mellan hemmet och Åsele blev spännande då vi började lyssna på Henning Mankells bok "Kinesen".

Maken brukar skjutsa mig till Åsele, där jag kan fortsätta med buss till Vilhelmina. Det är så dåliga kommunikationer mellan Vilhelmina och Örnsköldsvik, då jag måste åka via Umeå om jag ska åka buss hela vägen.

Naturligtvis kan jag köra själv, men då vill jag gärna köra bätterbilen som har fyrhjuls drift. Detta skulle då ställa till problem då vi åker till fjällparadiset varannan helg när jag jobbar här och vi ska ha släpvagnen med fylld med byggmaterial. Inte vill maken dra släpvagnen efter 745:an när det finns en Crosscountry. Hur som helst så ser jag fram emot fredageftermiddag då vi ska fortsätta lyssna på den här,

Åså vart det kalas!

Dottern som bor i grannbyn ringde och frågade om dom skulle få bli bjudna på middag. Och vad svarar man på det när man vet hur hon har det, då hon jobbar som sjuksköterska, läser till distriktsköterska har 4 barn, make och hus. Samtidigt är det ju jättekul att träffa dom när jag nu är hemma endast varannan helg.

Middagen bestod av vegetariska vårrullar till förätt, röding från Virisen och makens hemgjorda potatismos till huvudrätt. Det blev ingen efterätt utan bara kaffe och likör.

Nu är all röding slut och det vore fint om vi kunde fiska lite när vi är uppe i fjällparadiset. Av erfarenhet så vet jag att ingen av oss är någon storfiskare och vi tycker det är roligare att sitta i nån backe och elda och koka kaffe.

Mitt sommarkök!

Under besöket i sommarstugan tidigare idag så tänkte på vilka fina minnen jag har i mitt sommar kök. Soffan är den som min mamma hade i sitt kök och vad belamrad med allehanda ting och omöjlig att ta en tupplur i. Bordet uppkom av ett bordsstativ som stod här i källaren. Snickare Edvin gjorde skivan och när jag ville att han skulle fräsa en kant som jag skulle måla kom följande dialog.

Snickarn sa" Frun får som frun vill"

Bloggmadammen sa" Frun får som hon vill och får betala därefter"

Snickaren sa " Alldeles riktigt "

O vad jag är glad över bordet. Snickare Edvin är borta sedan några år, men jag är evigt tacksam för de möbler han renoverade åt oss.

Stolarna har jag köpt på loppis, lutat av och vävt nytt tyg på som heter "gamla hopperosen". som även finns på mammas soffa.

Ripsmattorna vävde jag nån gång på 90-talet och jag minns hur tjorvig varpen var och hur jag till sist fick borsta ut tjorvet innan jag kunde sätta i gång väven.

Hyllan köpte jag på loppis för 40 kr

Lampan fick min make i julklapp ett år och är ganska sne, vilket huset är och även folket som vistas där kan vara ibland.

Norrlandskul!

Jag har just nu blivit varse va kul man kan ha med norrlandsfordonet

Spark!

Sommarvävstol!

Tidigare idag när vi var ute och tittade till vårt sommarparadis så fick jag en oerhörd längtan att sätta mig i vävstolen i sommarstugan och fortsätta väva på handukarna i sålldräll. Då det var en snabbvisit så får vävandet vänta, men jag vet att jag har något roligt att längta till.

Älskade, älskade sommarparadis!

Idag har vi färdats över ett fruset hav till sommarstugan som vi har på en av öarna utanför Örnsköldsvik i höga kusten.

Det såg ut som när vi lämnade i höstas. Sista tvätten hänger på torkställningarna i härbredelen. Gudarna ska veta att jag längtar tills vi kan vara därute igen.

I mitten på maj brukar vi sjösätta lillbåten och åka ut för första gången, och då väntar en härlig sommar tillsammans med släkt och vänner därute.

Uppsägningsvecka!

Det är underbart skönt att vara hemma och koppla ifrån veckan som varit. Denna första vecka har varit en uppsägningsvecka. Jag har mött många förtvivlade medarbetare som fått besked av mig att dom inte får fortsätta att arbeta på sina vikariat. Anledning till detta att vi har en brukare som avlidit och har 6 stycken heltidstjänster att placera ut i verksamheten. Enligt Arbetsrättsliga regler så har dessa personer företräde på de lediga tjänster som finns och självklart så ska dom arbeta när vi ändå betalar deras lön. Utöver detta så hade jag 3 uppsägningar till att verkställa och risken finns att jag i framtiden får namnet avskedschefen.

Efter en sådan vecka är det skönt att vara hemma hos make och katt.

Första gympapasset!

Tillbaka i mitt veckopendlarhem efter ett pass vattengympa. Det är med samma trevliga gäng som jag gympat med tidigare. Jag känner mig stel och klumpig denna första gång, men det är ett roligt sätt att röra sig på.

Badräkten är tvättad och upphängd, men fortfarande känns doften av badhus i badrummet här. Det värsta är att jag blir så hungrig efteråt, så nu ska en kopp te och en macka sitta fint, och lägger sig som bommull runt min i dagsläget obefintliga midja.

Inköp!

Vad enkelt det är att handla utan att gå utanför mitt tillfälliga hem. Härom kvällen när jag kom ut ur duschen så längtade jag plötsligt efter en mjuk morgonrock att svepa om mig och krypa ner i soffan framför TV:n. Sagt och gjort så sätter jag mig framför datorn och hittar en morgonrock på tradera, ny och oandvänd och slår till. Nu är den betald och jag tyckte jag kom billigt undan. 150:- blev det totalt med frakt och allt.

Tänk så enkelt det är att handla, tycker bloggmadamen som inte gillar att gå i affärer.

Hurra för tekniken!

Himmel så praktiskt det är med den nya tekniken att läsa på distans. Jag som läser Arbetsrätt via Dalarnas högskola får testa något jag aldrig gjort förut. I kväll har jag suttit och lyssnat på föreläsningen av den här mannen som talade lugnt och tydligt. Hörlurar tog jag från MP3 spelaren vilket gjorde det lätt att lyssna.

Varje dag så läggs en fråga ut som jag nyss svarat på. Kursen verkar jätteintressant och det är sånt här som gör det roligt att vara evig student. Nu tycker jag att jag gjort mig förtjänt av en stund i vävstolen.

Snyft, snyft, snyft!

O så gripande serien är som heter spårlöst. Jag skulle ju så gärna vilja hitta min sons biologiska mamma och berätta vilken fin kille jag fick bli mamma till. Men i Etiopien är det nog svårt att hitta hans föräldrar då han är lämnad vid en port i Addis Abeba av någon okänd person. En positiv del i tragedin är att någon har försökt behålla honom då han var ca ett halvår när han kom till barnhemmet.

Jag skulle gärna vilja åka tillbaka och visa honom barnhemmet där han bodde under ett och ett halvt år. Tyvärr går inte det då han är både hjärt och- njurtransplanterad och inte får ta vaccinet mot gula febern som är ett levande vaccin och riskabelt för hans redan nedsatta immunförsvar. Men tänk ändå att jag fick den fina äran att bli hans mamma och se honom växa upp till den unge mannen han nu är.

Vanans makt är stark!

Hemma efter en intensiv dag på jobbets första dag. Jag känner mig proppfull av information och försöker ta in så mycket som möjligt för att göra ett fullgott jobb. Jag kände att jag inte har riktigt samma synsätt som den jag ska vikarierar för under den närmsta tiden. Vi har plötsligt fått ett överflöd av personal då en av våra brukare gått bort. Min företrädare vill avvakta och ge de personer som går som timvikarier tid på sig att acceptera att dom inte får fortsätta på sina vikariat. Jag känner att det är bäst att spela med öppna kort och snabbt sätta in den personal som vi ändå måste betala för. I den här branschen kan allt förändras över en natt och jag tycker att vi måste anpassa oss efter det.

Ikväll har jag skickat in min uppsats efter de ändringar jag gjort. Minuten därefter har jag gått in i mitt nya klassrum på nätet och laddat ner några frågor i arbetsrätt och svarat på. Här i min tillfälliga bostad har jag belamrat köksbordet med allehanda studiematerial och det ser ut precis som det brukar göra på köksbordet hemma. Som sagt var så är vanans makt stark inom vissa områden.

En optimal plats!

Jag har just upptäckt vilken strategisk plats jag har här i min tillfälliga bostad när jag kan sitta och väva och se på TV samtidigt. Något som man kanske borde göra hemmavid ochså.

Vilken lycka!

Vilken lycka det är när vi har vatten att slösa med. Maken som är duktig och klurig tinade upp ledningen som inte har någon värmekabel. Vi 11-tiden idag så kunde vi fylla diskmaskinen och diska en disk innan vi lämnade fjällparadiset.

Jag tänker på mina föräldrar som fick bära in allt vatten både till folk och fä. Jag var 13 år när vi fick in vatten och då sattes det även in en vattentoalett. Jag minns att min 6 år yngre syster satt hela första dagen på toan medan vår pappa spikade vägg. Dessförinnan så hade vi bara utedasset att tillgå. Det var på gott och ont. Kallt och mörkt på vintern men det fanns massor av läsning där. På det dasset läste jag Strindbergs roman Giftas utom dom sidor som var utrivna för att användas som toapapper. Kanske var det där mitt litterära intresse började.

Visst har vi det bra idag när vi kan skruva på en kran för att få vatten.

Bortskämd, bortskämd fy fy!

Jag är en bortskämd bloggmadam som går i taket när inte diskmaskinen får något vatten och endast handdisk återstår. Maken har burit in snö och tinat och jag har diskat i omgångar. Nu är disken avklarad och jag längtar till sängen, men tydligen får vi besök snart.

Jag eldar och eldar!

Jag eldar för fullt i vedspisen för att potatisen ska bli färdigkokt så vi kan äta lunch. Jag tänker tillbaka på min bardom då min mamma fick laga all mat på vedspisen som dessutom skulle värma upp hela huset. Jag minns en gång när jag som barn vaknade på morgonen att håret hade frusit fast i väggen i det rum jag låg. Tydligt hade jag dräglat på håret och vridit mig i sömnen tills dess håret frusit fast i väggen. Jag minns att min mamma värmde vatten på vedspisen och förbjöd mig att ta loss håret själv. Varsamt blötte hon en varm blöt trasa mot mitt hår tills det äntligen lossnade. Jag minns inte att jag frös, men jag minns min älskade mammas handlingskraft.

Jag tänker ofta på hur otroligt priviligerad jag är som har en stuga som är långt mycket större och modernare än vad mitt barndomshem var. Och här tycker en bortskämd bloggmadam att det är besvärligt nu när en fas är borta och inte kan använda elspisen och skruva på vattnet. Ibland undrar jag hur bortskämd jag egentligen är som har det så bra.

Kallt och vackert!

Det är kallt här i fjällparadiset. Termometern visar just nu på-21,4 och det är så vackert med de frostiga träden. För ovanligheten så ligger sjön frusen. Då ån rinner ut här så brukar det för det mesta vara öppet vatten här. Visst är de vackert, men vildmarksbadet lockar inte till bad en dag som denna.

Sista vilan!

Idag har vi följt Kalle till hans sista vila. Kalle var min första svärfar och en helt underbar farfar till min äldsta dotter. Begravning är alltid en sorglig företeelse när man vet att de människor man högaktar och tycker jättemycket om lämnar oss.

Sammankomsten efteråt brukar bli en trevlig upplevelse då man träffar släkt och vänner som man normalt inte umgås med. Så även denna dag när min dotters faster med sambo bjöd på en utsökt måltid med allehanda läckerheter. Ett kalas med många roliga samtal och skratt. På nåt sätt kände jag att Kalle var med oss och dagen blev inte så sorgligt som den började utan en trevligt stund som jag inte vill vara utan.

Snart bär det iväg norrut!

Om en liten stund så åker vi (jag, dotter, måg och ett okänt antal barn)norrut till Vilhelmina för att vara med på Kalles begravning. Maken styr Volvon norrut åker efter jobbet denna gång utan släpvagn. Den nyinköpta bastukaminen och innerdörren som står i källaren får följa med upp till fjällparadiset en annan gång. Den här helgen ska maken vara elektriker och laga eller dra ny kabel så vi får tillbaka full elektricitet till stugan.

Oj va tomt!

Fy va tomt det blev på den plats där lilla köksvävstolen haft sin plats under de senaste åren. Den var perfekt att sitta och väva i när jag bakar eller har något annat att passa i ugnen då jag sitter mittemot och ser vad som händer i ugnen.

Maken tycker däremot, att nu blir det rymligt och fint utan vävstol. Jag tycker att i ett stort bondkök så är en vävstol ett passande inslag. Vi har lite olika åsikter om detta, maken och jag bloggmadamen.

Hopfällbar, flyttbar?

Som helt otekninsk bloggmadam så funderar jag hur jag ska klara av att packa i hop vävstolen utan att någon varptråd går av. Det blir köksvävstolen som får följa med till Vilhelmina där jag ska arbeta i tre månader. Jag ska fundera ett tag och se om jag måste lossa några skruvar på den för att få ihop den.

Så tänker en oteknisk bloggmadam.

Åter i hemmet!

Nu är det avklarat uppsatsseminariet av våra uppsatser i kursen psykosocial arbetsmiljö. Lite korrigeringar på min uppsats ska jag göra i morgon som är min sista lediga vardag innan jag åter finns på jobbet i Vilhelmina. Det är lite sorgligt att säga hejdå till mina trevliga kurskompisar, men så är studentlivet.

I eftermiddag så kom maken upp till Umeå med medhavd brockoligratäng som tillagades igår kväll, för att bjuda dottern på middag. Med sig hade han ochså den utlovade duken som jag lovat henne. Målet för denna resa var att åka till K-Rauta och köpa en Harvia bastukamin. Så blev det och nu ligger den i bilen, men bloggmadamen och maken är för trött för att bära in den ikväll.

God natt alla nära och kära.

Vitvarukraschen åtgärdad igen!

Idag har jag hämtat paketet med den nyinköpta brödrosten och mixern. Egentligen så tycker jag att det inte finns så mycket mer att krascha av de gamla vitvaror som finns kvar. Jag hoppas innerligen att de håller då jag skall köpa en ny tvättmaskin till fjällstugan som skall placeras i tvättrummet i bastun.

Den lilla tvättmaskin vi har i stugan idag tvättar inte särskilt bra, varför vi i ett tidigt skede bestämt oss för att köpa en ny när tvättrummet i bastun blir färdigt. Det får vänta ett tag till, då vi först måste bygga fjällbastun färdig. men visst är dom fina brödrosten och mixern.

Utsama Bin Laden!

Utsama Bin Laden är kissemissen som numera blivet vår egendom. I den här ställningen trivs han allra bäst och maken måste förmana honom att inte lägga tassarna på tangentbordet.

Jag gillar honom jättemycket men kan inte kela med honom som maken gör på grund av min allergi. Snart är det vår och då blir missen alltmer intresserad av kattdamerna i byn och bryr sig inte särskilt mycket om oss. Om det inte blir regn och rusk förstås, då kan han komma in och äta för att sedan ge sig ut på jakt igen.

Drömmar och planering!

Vi sitter här hemma och planerar bastu i fjällparadiset. En harvia bastukamin ska det bli och jag förslår maken att komma upp till Umeå på onsdag efter jobbet, och att vi då åker och köper kaminen. Samtidigt så får vi träffa dottern och bjuda på en medhavd middag. Jag är i Umeå den dagen för examination av den kurs jag läser.

Dagen består att opponeringar, som är det absolut det bästa kunskapsinhämtande på hela kursen. Lite sorgligt att lämna de trevliga personer som går på kursen, då det knappast är troligt att vi möts igen. Men så är det i studentlivet, man träffas, lyssnar, diskuterar,examineras och skils sedan med nyvunna kunskaper tillbaka till vardagen igen.

Hurra för varmare väder!

Nu har det äntligen vänt och temperaturen har stigit både hemma och i fjällstugan. Jag vill aldrig vara med om detta och hoppas jag slipper det som visades på bildskärmen i fjällstugan under torsdagsnatten igen.

Det var ett omtumlande dygn när vi var tvungen att åka upp till fjällstugan för att hindra att något skulle frysa sönder. Tröttheten kom efteråt, då det på fredagskvällen bara blev att äta middag och sedan krypa i säng.

När vi åkte från stugan tog vi med oss frysvarorna från köksfrysen då det inte fanns någon ström att köra den på. Nu på morgonen har jag lyckats pressa ner det i 3 st proppfulla frysboxar och inser att mitt hamstringsbeteende måste sluta. I en frys hittade jag massor av korvar och kycklingklubbor som jag glömt bort. I en annan frys hittade jag bortglömada räkor och röding.

Jag lever fortfarande som om vi vore storfamilj då det gäller matlagning. Maken tycker att jag göder honom till att bli oattraktiv. Och bloggmadamen själv är ingen smal varelse heller och jag tror att jag skulle bli ett intressant fall för Dr Phil .

Kvällsstyrning norrut!

Efter samtal med grannen som varit in i stugan stod det klart att viss del av strömmen var borta. Det blev ett snabbt beslut och kl 18:30 styrde vi Volvon norrut de 37 milen vi har till stugan. Fint väglag och talboken Gåtornas palats av Dan Brown gjode resan intressant och ganska snabb.

23:15 kom vi fram och då mätte utetempen -33 grader och innetempen var +1,5 grader. Eld i vedspisen och fotogenkaminen gjorde att innetempen steg så sakta. Helst skulle jag vilja ha min sängplats framför vedspisen. Maken upptäckte att felet låg mellan stolpen ute och centralen inne då det saknades en fas. Han gjorde en omkoppling så den ström som fanns gick till värmepumpen. Stugan har golvärme överallt, men i ett av smårummen finns ett vanligt el-element.

Kl 01:00 kröp vi ner tillsammans (trångt)i en enkelsäng i det lilla rummet. Innetempen var då + 2.2 och 3 timmar senare ringde mobilens väckning. En knepig frukost bestående av mackor och julmust innan vi satte oss i Volvon för att åka de 37 milen hem. Innetempen var +7 när vi åkte och jag ber en bön att det ska bli varmare både inne och ute. Nu är jag hemma efter att ha lämnat maken på sitt jobb.

Bloggmadamen själv ska krypa till sängs några timmar innan det blir dags att åka in till stan och hämta en trött make.

Usch va kallt det är!

Usch vad kallt det är -23, 7 här hemma och i fjällparadiset är det 33, 7 och vi ser med oro hur temperaturen inuti stugan sjunker. Vår snälla fjällgranne har en nyckel och ska åka dit och kolla. Men jag känner på mig att det kan bli en nattstyrning de 37 milen upp. Vi vill inte ha det som en annan granne som kom upp till nyår och upptäckte att allt hade frusit sönder i stugan.

Jag är evigt tacksam över min otroligt tekniska make som ordnat det så fint att vi kan koppla upp oss mot stugan för kontroll och styrning. Men gudarna ska veta att jag längtar till vi kan öppna sommarstugan i stugan där vi såg den här bilden.

Det går troll i det här!

Igår så nyttjade vi kylan ute genom att frosta av fryskåpet i köket. Jag gjorde en del fynd som jag glömt bort och hittade en hel massa förvälld och frusen blomkål från mina egna odlingar.

Ny råd att gå ner i vikt är att undvika kolhydrater. Japp nu skall julfläsket bort! Blomkålsmos ska få ersätta en del av potatisen. Sagt och gjort och jag kokade blomkålen i grädde och satt igång stavmixern som gick en stund och sedan dog och är omöjlig att få igång. Det luktar dessutom bränt av den.

Nu ska den få följa med alla andra kraschade vitvaror till soptippen i Må och en ny ska inhandlas. Den ska vara stark som är gjord av metall och fått goda recensioner.

Då jag är oerhört vidskeplig och tror att alla goda eller onda ting är tre så undrar jag vad som ska krascha nästa gång då både brödrosten och stavmixern lägger av samma dag.

Så tänker en vidskeplig bloggmadam.

Hoppsan, jag var för snabb!

Oj då, jag var för snabb för att uttala mig om att Johanssons vitvarukrasch nu var åtgärdad. Nu på morgonen ser jag slutet på vår brödrost här hemma. Jag som är bakglad och gärna rostar mitt bröd vill inte vara utan denna lyx. Det var ju inte den dyraste grejen men bidrar ytterligare till Johanssons vitvarukrasch.

Inskickad uppsats!

Nu är det gjort, bära eller brista. Mina underbara döttrar har korrekturläst min uppsats och efter deras synpunkter och ändringar (rättelser) så har jag skickat iväg uppsatsen till examinatorn på sociologiska institutionen på Umeå universitet.

Nu släpper jag det här och i morgon kommer jag att avnjuta min dag i den här......

God natt känner sig en lättad och lite studietrött bloggmadan.

Johanssons vitvarukrasch nästan åtgärdad!

I ett tidigare inlägg så berättade jag om den vitvarukrasch vi haft under förra året. Det blev ny micro och kyl o frys i sommarstugan ute på ön. Ny micro hemmavid och i fjällstugan står nu en fin röd brödrost och vattenkokare.

En fåfäng bloggmadam ville fortsätta i denna färgskala och nu står en fin röd dammsugare i en kartong på köksgolvet för vidare färd upp till fjällstugan.

Det som återstår att införskaffa detta år är en ny kyl o frys i lilla stugan vid Skulesjön, en diskmaskin ska till sommarstugan när havsisarna gått upp. Detta förutsatt att inget annat går sönder detta år.

Tillbaka i hemmet!

Så har vi sovit första natten hemma efter att ha varit uppe i fjällstugan över jul och nyår. I dag känner jag mig nöjd som skrivit min uppsats nästan klar. Det som återstår är korrekturläsning av make och äldsta dotter. Hon lovar att hjälpa mig med min uppsats om jag hjälper henne med sin D-uppsats då hon läser till distriktssköterska. Maken har inget val, eftersom det ingick i vårt äktenskapsavtal att vi ska hjälpa och stötta varandra.

Vi har det svinkallt här och då är det gott att kunna elda i kakelugnen i salen. Det var en skön och avkopplande kväll vi hade igår när vi satt i rockokomöbeln med Binladen och ett glas vitt vin och hörde spraket från elden.

Idag så skulle vi bjuda dotterns familj på den sedvanliga trettondagsaftons middagen. Men då Hugo fyller 5 år idag och Bloggmadamen vill bli bättre från sin förkylning så blir det middag i morgon i stället.

Lämnat paradis!

Idag har vi lämnat fjällstugan efter packning och städning. Isoleringen har packats in i bastun som är under uppbyggnad. Sjön nedanför stugan är igenfrusen vilket brukar vara ovanligt då ån har sitt utlopp bara en bit ovanför oss.

Jag tänkte på att det är sista gången i vår som åker med hela vägen hem. Nästa gång vi åker upp hoppar jag av i farten på hemvägen för att börja jobbar på samma roliga jobb som jag haft senaste året.

Lite av en chock fick vi när vi kom hem och hela uppfarten till hemmet är igendrevat med snö. Mågen som bor i grannbyn har försökt få igång traktorn här utan att lyckas och nu kämpar maken med samma sak.

Katten Utsama Bin Laden som blivit omskött av grannen kom som ett skott då han hörde billjudet som han verkar känna igen. Det mesta är upppackat och det tar några dagar innan vi kommit igång i de vanliga traditionerna. I morgon hoppas jag att min hemska förkylning har släppt så jag orkar skriva på min uppsats som måste vara färdig den 8 Januari.

Det känns som att i morgon är vi tillbaka till vardagen igen. Hääärligt..........

Kylskåpsrensningsdag!

Idag är det kylskåpsrensning då kött, korv, morötter, lök, paprika, tomater och svamp hamnar i samma gryta.

I morgon blir det hemresa och då vill vi ha så lite som möjligt med oss hem. Maken bygger på vårt bastuprojekt och står på bild i det som ska bli bastudel.

Trossbottnen har kommit på plats i relaxdelen och plötsligt så ser allt så litet ut. I min fantasi så ska det rymmas en korgstol som hänger i taket, soffor och bord, ett fristående bord, ett skåp, kamin och helst ett kylskåp också.

Jag måste erkänna att jag inte bara är tidsoptimist utan även en obotlig utrymmesoptimist. Men vad vore livet utan drömmar.

En återhämtningsdag!

Idag är det återhämtning efter gårdagen feberskov och eventuell matförgiftning. Återhämtning är det också från den förkylning som plågat mig under jul och nyårshelgen.

Idag har jag tofstat till kuddarna som jag vävt i västgötadräll, och känner mig lika tilltofsad som kuddarna på bilden.

En förlorad dag!

Så känns det när jag spenderat en hel dag i sängen, då jag planerat så mycket. Whiskyn hjälpte inte denna gång, utan det blev vatten och tiden som ska få mig som vanligt igen.

Det är svårt att förstå att ena dagen promenerar vi runt i Fatmomakke kyrkstad och nästa dag ligger man däckad.

Idag ska jag in i duschen renbädda sängen och gå ut på promenad.

-4.4 är det här och bra byggtemperatur tycker maken.

Bilden är från Fatmomakke kyrkstad där min systers kyrkstuga syns i förgrunden.

Matförgiftad?

Jag tror att jag är matförgiftad på årets andra dag. I går när vi kom tillbaka från Fatmomakke så tänkte vi ta en enkel middag i skenet av stearinljus. Det blev en räkkväll och i morse när min underbart snälla make kom med fikabrickan så funderade jag hur jag i all sin dag skulle få i mig detta. Jag som älskar stora brakfrukostar.

Jag känner igen symtomen från en matförgiftning jag fick i Katerine i Grekland för ett tiotal år sedan då vi några i sällskapet åt musslor den sista kvällen. På flygplatsen i Tessaloniki så var somliga av oss grön i ansiktet, men vi som tog några Whisky på planet hem återfick ansiktsfärgen snabbare än andra.

Dagen har hittills bestått av sängläge och medicinering med Whisky, inte gott men jag vill bli frisk och få något vettigt gjort.

God fortsättning på det nya året önskar en knäckt bloggmadam