Vilken lycka!

Vilken lycka det är när vi har vatten att slösa med. Maken som är duktig och klurig tinade upp ledningen som inte har någon värmekabel. Vi 11-tiden idag så kunde vi fylla diskmaskinen och diska en disk innan vi lämnade fjällparadiset.

Jag tänker på mina föräldrar som fick bära in allt vatten både till folk och fä. Jag var 13 år när vi fick in vatten och då sattes det även in en vattentoalett. Jag minns att min 6 år yngre syster satt hela första dagen på toan medan vår pappa spikade vägg. Dessförinnan så hade vi bara utedasset att tillgå. Det var på gott och ont. Kallt och mörkt på vintern men det fanns massor av läsning där. På det dasset läste jag Strindbergs roman Giftas utom dom sidor som var utrivna för att användas som toapapper. Kanske var det där mitt litterära intresse började.

Visst har vi det bra idag när vi kan skruva på en kran för att få vatten.