Jag blir aldrig mätt på att se den fina vyn över fjället Borkan som vi har förmånen att se från fjällstugan och även när vi åker till och från stugan. Det känns tungt att lämna fjällparadiset i ett strålande solsken för att åka mot en regnigare väg söderut. Sitter nu ensam i mitt veckopendlarkyffe medan maken styr volvon mot hemmet. Han har en vecka kvar av sin semester, som han tänker tillbringa hemmavid. Lodörrarna och lobryggan måste fixas. Flishuset bör uppföras under hösten. På ön måste ett ett nytt plank byggas och jag har ett målningsvarv kvar innan planket kan spikas upp. I fjällen är det bastubygget som är på gång. Storbåten får stå på land även i år då den inte är klar för sjösättning ännu. Han är så driftig min äkta hälft och det är inte undra på att han har högt blodtryck.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar