Att tappa sin mobil är hemskt!

I fredags när jag kom till Dikanäs och skulle ringa till maken så upptäckte jag att min mobil var borta, och tänkte lugnt att den nog låg kvar i min veckopendlarbostad eller på mitt kontor. I går kväll så sökte jag mobilen både i mitt tillfälliga boende och på jobbet, men icke fanns den någonstans. Då mobilen även är väckarklocka så fanns en oerhörd rädsla att jag skulle försova mig och jag gick därför till sängs ganska tidigt.

Plötsligt vaknade jag och såg på klockan att den redan var 20 minuter i sju och rusade upp, tog en snabb kopp te och två mackor och satte på TV:n för att se på nyheterna, men såg bara några konstiga serier. Jag tittade ut och tyckte att det var lite mörkt och såg på klockan igen och upptäckte att jag hade klockan upp och ner och såg att uret bara var mitt i natten. Kröp tillbaka till den underbara sängen och sov oroligt vidare tills jag vaknade och såg att klockan var nästan 6 på morgonen.

Nöjd klev jag upp och satte mig i vävstolen för att väva och se på morgonnyheterna, tills jag hörde att dom nu skulle sända nyheterna klockan halv 6, då var det ingen ide att krypa i säng igen utan jag vävde tills klockan var nästan 7 då jag skulle gå till jobbet som bara ligger 50 meter från mitt tillfälliga hem.

Gjorde bort en massa jobb innan min kollega kom vid 8 tiden. Hennes förslag var att ringa och kanske höra ringsignalen. Hon ringde och jag letade tills hon sa att det var någon Raimond i andra ändan. Han berättade att dom funnit min telefon utanför busstationen i fredags. Jag ringde till maken och berättade den glada nyheten och han sa att han visste det redan då dom hade ringt till det senast ringda numret, som var makens och berättat att som hittat telefonen. Maken hade i sin tur skickat mig ett mail att telefonen var återfunnen.

Telefonen är nu tillbaka och jag kommer att sova som en stock inatt då jag vet att jag kommer att få väckning i rättan tid, och jag tänker med fasa på om jag hade måst skaffa en ny och programera in alla telefonnummer igen.