Alla onda ting är tre!

Så käns det just nu när man sitter här omplåstrad om hälarna i mitt tillfälliga veckopendlarboende flera timmar tidigare än planerat, och funderar på min omtumlande dag.

Dagen började bra med en härligt tur med Bottniabanans tåg till Umeå. I sommar har jag gått i mina väl ingångna sommarsandaler, men insåg att det var dags att ta fram nåt varmare och rejälare att spatsera omkring i. Dom nyköpta skor som jag inhandlade i våras skulle passa bra tyckte jag men packade ner ett extra par skor utifall att, skulle hända.

Vid avstigningen i Umeå började det göra ont i hälarna, och framme vid universitetet gick jag in i första bästa byggnad och bytte skor och det kändes lite bättre, när plötsligt handtaget på min rullande väska gick loss.

Jag hittade lätt lokalen vi skulle vara i då vi var där förra hösten då jag läste en annan kurs i sociologi. Kursen startade och jag kände att det var något fel och pratade med läraren om att jag var i fel sällskap (idrottsvetarprogrammet) men i rätt sal. En annan förvirrad person upplevde samma öde som mig. Vi fick hjälp av en syokonsulent som meddelade att alla distanskurser från och med i höst skall vara rena nätkurser. Varken jag eller den andra damen hade fått någon vetskap om detta utan hon hade liksom jag varit in på nätet och funnit information om kursen som skulle börja idag. Vi var båda antagna och fanns med på deltagarlistan. Studentbiblioteket hemmavid hade fått information om att jag skulle läsa kursen men varken hon eller jag har fått någon information om att kursen ändrat karaktär.

Ock jag tänkte bistert att nu har jag tagit två semesterdagar som var helt onödiga om jag vetat om förändringen, men lugnade mig med trösten att jag hann ju plocka av svartvinbärsbuskarna och en sten föll från bördan "måsten"

I morgon blir det att ta på sommarsandalerna igen fasten månaden är september.

Gott från skogen!

Nu är de varma mackorna med dagens svampstuvning på, uppätna och smakade underbart, mycket bättre än vad som syns på bild.

Godnatt alla nära och kära önskar en trött och mätt bloggmadam.

En hemmadag!

I fredags så kom jag att tänka på att jag hade anmält mig till en kurs på Umeå universitet och gick in på nätet och läste att kursen redan började den 31 augusti. Jag pratade med mina kollegor som tyckte att jag skulle ta semester på måndag ochså. Sagt och gjort så är jag glad över detta, då vår herre har varit mig nådig och låtit solen lysa över mig när jag plockade av svartvinbärsbuskarna. De röda vinbärsbuskarna överlåter jag till pippifåglarna att rensa.

En liten tur uppe i skogen blev det också för att kolla svampbestånden. Skörden blev några rynkade toftskivlingar, smörsoppar och en citrongul slemskivling som kan hamna på en varm macka i kväll.

I morgon skall jag premiäråka bottniabanan till Umeå för att börja plugget igen, vilket skall bli jättespännande. Projektledning 15 hp heter kursen som ges av sociologiska institutionen vid Umeå universitet.

Sista båtturen!

Nu är sommarkalasen definitivt förbi, efter en halv jobbardag på ön åkte vi hem, för vidare färd ut med båten till favoritrestaurangen till våra allra bästa vännerna som bjöd på en utsökt middag med trevligt sällskap.

Vi hade tur med vindarna och kunde övernatta i vår allra ljuvligaste bostad, båten där vågorna vaggades oss till sömn.

Det blir ingen fler båttur i år, då båten ska upp på landbacken så fort maken fixat båtvagnen. Som summering, är jag mycket tacksam över den lilla båtsommar som vi haft.

Sommarprojektets sjöfärd!

Mitt lilla renoveringprojekt, den lilla byrån som jag köpte på loppis, skrapade av all färg och sedan målade på traditionellt vis med egenblandad färg är äntligen på sin slutliga plats efter en regnig sjöfärd.

I morgon ska den efter att ha fått beslagen monterade, ställas i ett hörn en trappa upp i sommarparadiset, som nu tyvärr befinner som i en en alltmer höstkaraktär.

Tömd och fylld med annat!

Min fållningskorg som tidigare var fylld till brädden med ofållade dukar är otroligt nu tömd, då alla dukar är fållade. Det är så roligt att väva, men det där med handfållning är jättetråkigt.

Nu är det gjort och korgen är fylld med inslagsgarn till de mindre bastuhandukarna och boken med vävnotan i. Korgen ska med upp till fjälls nästa helg då jag ska försöka få igång den vävstolen och börja väva handukarna.

Apropå fållning så har jag gjort ett val att handfålla dukarna, men fållar handukarna på symaskinen, och det ska bli jättespännande och se när alla handukarna är helt färdiga för att användas i vår bastu som är under uppbyggnad i fjällparadiset.

Färdigvävt och nedklippt!

Nu är mina handukar i sållväv färdigvävda och nedklippta. Det blev 15 stycken som är ungefär 68 x 140 cm i storlek innan fåll och tvätt. Det kanske är mer rätt att kalla dom badlakan istället. Varpen räckte även till en fyrkantig duk som jag kan använda på utebordet.

Nu återstår det att väva hankar till handukarna, men i bandvävstolen sitter en brickbandsvarp som jag måste väva ut först. Jag är faktiskt lite tveksam om vad jag skall varpa härnäst till vävstolen. Jag funderar på att väva gardiner till julfönstren eller en duk i daldräll.

Normalt så har jag planer för mina vävstolar åratals i förväg, men denna vävstol som jag har här har sina begränsningar med endast 4 skaft och 6 trampor. Den är inte heller lämpad för att väva mattor i.

Egentligen skulle jag vilja ha Öxabäcksvävstolen hit och väva ripsmattorna som skall till relaxdelen i bastun, men vem orka bära det schabraket 4 trappor upp hit till mitt tillfälliga veckopendlarboende. Det blir nog bäst att varpa nåt mindre till den här och jag tror det lutar åt dukväven i daldräll som jag kommer att leta åt varpgarn till på söndag när jag är hemmavid.

Något måste jag ha i den då jag hatar att vara göralös.

På gång!

Nu är bygget av boden på gång i sommarparadiset. I helgen har Hanna och hennes kompis fraktat upp plintarna från bryggan till den bod som maken håller på att uppföra. Risk finns att vi skrämmer bort den unga man som tidigare fick vara med om att bära upp virket till boden och nu fick kämpa med att få upp plintarna.

Det känns hoppfullt att boden kommer att bli färdig i höst och vi planerar en inredning som ger superordning, där arbetsredskapen skall ska hänga synliga och lättillgängliga.

Stugsista!

Igår kväll var det den årliga stugsistan eller ljusfesten som den också kallas. Här i högakusten är det tradition att sätta ut marschaller på stränderna.

Nu känns det som om sommaren är tillända och det är bara att acceptera att hösten är här.

En underbar föreläsning!

Ikväll har jag varit på en underbar föreläsning av Stavros Louka, en entusiastisk mattelärare som gör sina elever i Rinkeby till mattesnillen. Han är kanske mest känd som Läraren i klass 9 b som tidigare sänts i TV. Han avslöjade att nya inspelningar är på gång och om ni någon gång får tillfälle att lyssna på honom då han berättar om "Rinkebyakademin" och dess pedagogik för att hjälpa sina förorts elever, så rekommenderar jag föreläsningen varmt.

Ett vackert hemspunnet lingarn!

Det är så vackert och glänsande, det lingarn som någon har odlat, spunnit och sedan spolat upp på pappersspolar för att slå in i en väv. Jag funderar mycket på vem den person var och vilket ändamål personen hade med det vackra garnet.

Jag vet att det kommer från Tavelsjö där Marias mormor bodde. Marias mamma städade och ville bli av med garnet, och jag hade turen att få köpa garnet av dom. Bland lingarnshärvorna fanns dessa vackra lite ojämna lingarn på spolar, som nu blir inslag till bastuhandukarna som jag nu håller på att väva i mitt lilla veckopenlarkyffe.

Det går bra, då jag nu är inne på den fjärde handuken efter att vi drog på varpen på söndagseftermiddagen. Min tanke var att plocka ner den första handuken och tvätta för att se hur mycket den krymper, men struntar i det då dom får bli lite långa, för att viras runt våra alltför runda kroppar, som vi har i denna "tjocka släkt" När vi så småningom skall inviga vår nybyggda bastu i fjällparadiset.

Trampa, skyttla och ha kul!

Nu är den igång, handuksväven i sålldräll. Först blir det en provhanduk som jag kommer att väva, kanske klippa ner och provtvätta så jag ser hur mycket den krymper på längden och tvären.

Genast inser jag att jag borde haft ett speciellt grönt lin-nystan hemifrån.

Otroligt nog så är inget felsolvat eller felskedat, så nu är det bara att trampa, skyttla och ha trevligt.

Det jättekul att skapa de klassiska bastuhandukarna till den bastu som är under uppbyggnad i fjällparadiset. Och vad skulle jag annars göra under min fritid här under veckorna där jag jobbar om jag inte hade min lilla vävstol med mig.

Pådragen!

Nu sitter den där, efter metervis av tjorv. Jag trodde att den handuksvarp vi drog på i fjällvävstolen härom kvällen skulle tjorva då jag hade en massa olika sorters cottolin i varpen. Men icke, det gick som smort. Men den här som jag skall väva lite större handukar av var trasslig från första metrarna.

Nu sitter båda varpflätorna på plats och det är bara att pinna på med solvningen så att jag kan komma igång och väva nån gång. Det känns så otroligt bra att kunna skapa de textilier som behövs i hem och stugor.

Jag tillhör det utdöende släktet som vägrar köpa gardiner och mattor i butiker som Hemtex eller Jysk. När någon visar sina nyinköpta gardiner så ser jag bara vilka fina mattor man kan väva om man gör matt-trasor av gardinerna.

Bortskämd kanske är den rätta benämningen för den skapande bloggmadam som jag är.

kräftkalas!

Så har vi ätit kräftor med goda vänner och lärt oss detta:

Skär av främre delen av huvudet med en vass kniv, lyft av skalet med vänster tumme, ta tag i de små hornen och lyft bort maginnehållet, sug ur det goda och ta sedan bort stjärtskalet och lyft bort tarmen, och ät och njut. Klorna förkastades däremot av våra läromästare.

Nu lär det dröja innan vi äter kräftor igen och har vid detta tillfälle säkert glömt hur man bör äta kräftor.

I väntan på gästerna!

Snart kommer dom, våra kära vänner som vi delat så många trevliga middagar med.

Ikväll blir det kräftkalas här i fjällparadiset, men så klart måste man äta sig mätt på annat innan man sätter tänderna i de goda kräftorna.

Jag känner en stilla lycka att ha det så bra att vi kan äta gott och umgås med så trevliga medmänniskor.

Här ska han ligga!

Här ska han ligga, min ex svåger som så hastigt lämnade oss den 20 juli, endast 56 år gammal. I dag har vi följt honom till hans sista vila i den lilla fina fjällkyrkan i Dikanäs.

Han ska dela grav med sina föräldrar som avled 1993 och 1997. Som vi alla säger, så kommer det det att bli ett stort tomrum efter honom.

Han är den första i vår släktgeneration som lämnar oss, och nån av oss blir den nästa som går vidare till fridens himmelska torg. Vem vet vi inte, och tur är väl det, för bara gudarna ska veta hur mycket jag älskar hela min härliga "tjocka"släkt.

Pling i min mobil!

Pling i min mobil, och min syster frågade"vill du ha en tramporgel?"

Va, ska du ge bort vår mormors orgel som du var så viktig om, frågade jag och fick till svar.

" Jag har frågat ungarna, moster Gunhild och hennes barn, och ingen vill ha den. Nu återstår det bara att fråga moster Lisbet om hon vill ha den"

Min syster tyckte att jag väl kunde ta reda på den och ställa den i nåt av stugorna. Visst har den mormors tramporgel många fina minnen, men vi har redan en som står i ett garage och är ett minne från makens ingifta faster, och inte har jag för avsikt att placera ut den så varför skulle jag skaffa en till. Jag älskar gamla möbler men mormor tramporgel passar inte in i vårt omusikaliska hem.

Kära släktingar som läser detta och önskar sig en tramporgel kan göra en kommentar på detta inlägg, så meddelar jag min syster om tramporgelns vidare öde

Godnatt alla nära och kära zzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzz

Nu hänger den där!

Varpen till dom mellanstora bastuhandukarna är nu förskedad, skälbytet är gjort och nu hänger den där för att med makens hjälp dras på när vi återvänt från fjällparadiset på söndag. Den mindre handuksvarpen är varpad i kväll och det blev en blandning av oblekt och blekt cottolin i varpen.

Risk finns att trådarna är ojämn spänning på, och pådragningen kan bli besvärlig. Detta lär utvisas under helgen då denna varp skall dras på i fjällvävstolen. Jag håller tummarna att det ska gå bra och riktigt längtar tills jag kan börja väva.

Egentligen så tycker jag nog att handukar är det trevligaste att väva, och med brickvävda band till så brukar det bli ett bra resultat.

Åtgångsoptimisten!

Åtgångsoptimist kan jag numera titulera mig, då jag trodde att varpgarnet skulle räcka till 2 varpflätor. Nej, det blev ett pusslande på vävstugan ikväll för att få varpgarnet att räcka till varpflätan som ska bli mellanstora badlakan till den bastu som är under uppförande i fjällparadiset.

Det blir att tänka om lite då det gäller de mindre handukarna som jag trodde att jag skulle hinna med att varpa ikväll, jag som är en obotlig tidsoptimist.

En trevlig helg hemmavid

Så är man åter i min tillfälliga bostad här på arbetsorten efter att ha tillbringat en trevlig helg i sommarparadiset med delar av min kära familj och goda vänner. Kräftornas lovsång blev det under lördagskvällen efter det att make barn och gäst burit byggsatsen till boden upp till stugan.

Vi som har våra stugor på ön har en pråm som vi brukar frakta större gods mellan fastland och ö, och så var det tänkt även för frakt av boden ut till ön. När maken skulle hämta den visade sig att den hade sjunkit och det fick bli båtfrakt istället.

Nu ligger byggsatsen där och väntar på att bli uppbyggd på plats, vilket kanske kommer att ske om två veckor då vi planerar att vara där igen då det är "stugsista" eller ljusfesten som det även kallas. Då ska det tändas marschaller och eldar längst stränderna, vilket är trevligt men som även påminner om att sommaren tyvärr är tillända. Som vanligt så undrar man var tiden tagit vägen, då jag tyckte att vi alldeles nyss sjösatte båtarna.

Ingen vacker syn precis!

Inte är den vacker när den står där tom och innehållslös. Väven är nerklippt och ännu några dukar ska läggas i min aldrig sinande fållningskorg. Det kommer att dröja ända tills söndag om en och en halv vecka då jag hoppas få hjälp av maken att dra på väven, efter en fjällhelg då vi ska följa min före detta svåger tills hans sista vila, han som lämnade oss alldeles för tidigt i livet.

Jag hade som ivrig bloggmadam tänkt mig hinna varpa båda handuksvarpflätorna i veckan, men glömde omknytningsnörena som jag behöver när jag skall plocka ner varpflätorna från varpställningen.

Egentligen spelar det ingen roll då jag har gott om tid att varpa nästa vecka, då jag inte har någon hägrande vävstol att sätta mig i. Då kanske det är dags att börja gräva i korgen och fålla några dukar innan nästa laddning ofållade dukar hamnar där.

En lycka att få skapa!

Det är en otroligt lycka att ha en vävstol här i mitt veckopendlarbodende. I den brukar jag sitta på morgonen en stund innan jag går till jobbet, en stund efter lunchen som jag oftast äter hemma, och sedan är hela kvällen tillägnad min vävstol.

Den här varpen var ca 25 meter lång och har blivit draperier och dukar. Blir det något över ska jag väva en bit och sy en väska av, inspirerad av min dotter som även hon har en skapande förmåga. Nu återstår inte många metrar och sedan ska jag varpa mellanstora handukar till bastun i sålldräll som skall vävas i vävstolen.

Jag funderar vad jag skulle ta mig till här i min ensamhet om jag inte hade vävstolen att roa mig med. Ett roligt jobb på dagarna och en rolig fritid gör min veckopendlande tillvaro dräglig, fast gudarna ska veta vad jag längtar efter mina nära och kära hemmavid.

Vunnen och betald!

Nu är affären i hamn. Den otroligt fina kristallkronan som jag vann på en tradera-auktion i går kväll. Åtskilliga tusenlappar fattigare kan jag i tanken se skönheten hänga så fint i vårt relaxrum i det pågående bastubygget.

Nu återstår att hitta 8 fina fönsterlampor i samma stil som Ikeas fönsterlampa "kant" som numera inte finns i sortimentet. Lysgardinerna är inte vävda ännu men skall förhoppningsvis bli klara under hösten här i Vilhelmina.

Lysgardinerna är svarta gardiner med invävda kablar i varpriktningen som maken skall montera in belysning i.

Som vi har planerat ska relaxen bli ett lysande paradis, och den här vackra pjäsen är bara en del av det hela,