Här ska han ligga, min ex svåger som så hastigt lämnade oss den 20 juli, endast 56 år gammal. I dag har vi följt honom till hans sista vila i den lilla fina fjällkyrkan i Dikanäs. Han ska dela grav med sina föräldrar som avled 1993 och 1997. Som vi alla säger, så kommer det det att bli ett stort tomrum efter honom. Han är den första i vår släktgeneration som lämnar oss, och nån av oss blir den nästa som går vidare till fridens himmelska torg. Vem vet vi inte, och tur är väl det, för bara gudarna ska veta hur mycket jag älskar hela min härliga "tjocka"släkt.
Så sant som det var sagt... Ingen vet. Och det är tur. Det gäller att försöka njuta så mycket av sitt liv som man bara kan, och helt enkelt inte oroa sig så mycket. Den påminnelsen får man alltid då någon i ens närhet eller periferi lämnar jordelivet för gott, och det är dumt att det faktiskt krävs just en påminnelse då och då för de flesta av oss.
SvaraRaderaNu sover han antagligen gott och utan något ont eller några bekymmer, och åtminstone det känns värmande...