Nu är vi åter i hemmet efter en biltur på 44 mil som skiljer oss systrar åt. På släpet har vi den isärplockade Öxabäckvävstolen som jag fått och gudarna den ska veta att jag är jättelycklig över den. Jag förstår att deras mamma var lycklig när hon införskaffade den efter att hon gått i pension. Lika lycklig är jag som nu har bestämt mig att den universitetskurs som jag gått i höst får bli min sista. Nära 400 högskolepoäng får räcka och hädanefter ska jag bara gå roliga hantverkskurser. Jag känner att det är så otroligt skönt att gå mellan mina vävstolar på min lediga tid och lägga den något jobbiga höst jag haft bakom mig. Jag har bestämt att i vår ska ladugården tömmas och städas för att så småningom bli den vävstuga som vi länge planerat. Likadant så skall allt garn på härvor spolas upp på koner och helst ska all mattrasklippning bli klar även den. Jag har fortfarande 1700 vedsäckar att fylla och ser fram mot vedhanteringen som brukar få min något stela kropp att mjukna något. Jag är arbetslös men inte göralös och känner att det är jätteskönt att vara hemma igen, efter att har jobbat på annan ort i omgångar sedan 2008.
Hej! Får gratulera dej till Öxabäcken du hämtat hem. Det är rolls roycen bland vävstolar. Jag har två stycken och de är de bästa. Nu hoppas jag att du kommer att skriva om din vävning här.
SvaraRaderaJag blir så glad om det blir en vävblogg till, för det är inte för många.
Ha det gott.
Kram Birgitta
Tack, tack jag har även en Öxabäck i källaren som jag väver ripsmattor i men som har blivit stående då jag målar hörnskåp och vävpall med egenblandad linfärg som tar lång torktid på sig, och då kan man inte dunka och damma på som man vill.
SvaraRaderaHa det gott själv