Hemlängtan!

Nu har vi ätit en god middag på Olerys på Hamngatan här i Göteborg. Högljutt var det när Frölunda besegrade HV-71 i hockey och jag hade missat 2 samtal. Det var maken som sökte nycklarna till lilla höststugan dit vi ska åka i morgon kväll om sonens värden är bra, och vi kan åka hem som planerat.

När jag tittar ut genom mitt hotellfönster så kan jag inse vilken bondlurk jag egentligen är, då jag inte vill bo så här utan längtar så innerligt tills i morgon kväll vi får vara i stugan där vi inte har en endaste granne.

Men någon gång om året så är det trevligt att vara här och jag är innerligt tacksam för den sjukvård vi har i Sverige då vår son fått både hjärta och njure intransplanterat och som lever och mår bra.