torsdag 28 oktober 2010

En filt i kaningarn!


Oj! va roligt det är att väva. I kväll har jag varit på vävstugan och vävt ungefär en tredjedel av filten jag håller på med. Inslaget är kaningarn som jag en gång för länge sedan lämnade in för spinning. Garnet innehåller 30 % finull och 70 % ull från angorakanin.
Garnet har leget i en korg hemma i ungefär 20 år och äntligen kommer det till användning. Det blir en underbart mjuk kvalite med fin lyster i filten. Jag är så nöjd med väven så jag tror att det blir att väva två filtar av garnet.
Jag säger tack Rufus och alla andra angora kaniner som jag hade en gång, för att ni gav oss så fin ull att skapa av.

5 kommentarer:

  1. Men Barbro, är det här en filt? Jag tycker att det ser ut som en duk? Otroligt vacker, men ändå.

    Slaktade ni kaninerna, eller klippte ni ullen bara ..?

    SvaraRadera
  2. Det är en filt i 8-skaftsdräll, ett vävsätt som ofta används i dukvävar. Apropå kanierna så klippte jag dom bara. Det hände nån gång att vi bytte bort några till redan slaktade av kusin Göran och hans ex Ingela. Att äta sina egna kaniner är som att äta sina husdjur. Men som jag minns så var kaninkött gott. Detsmakade något mellan hare och kyckling.

    SvaraRadera
  3. Jag får lyckliga rysningar av att göra garn. Nu har jag gluttat på youtube hur man kammar ull för spinning. Så nu vet jag vad jag önskar mig i julklapp.

    SvaraRadera
  4. Barbro: okej, då förstår jag. Vackert var det i alla fall. Du säljer inte det du producerar?

    SvaraRadera
  5. Sälja? nej det gör jag inte så länge som jag behöver nya textilier till hem, barn och stugor. Det är ganska dyrt att väva och syftet med att väva själv är att jag får det som jag själv vill ha det. När man börjat väva så blir man oerhört kräsen och kan inte tänka sig något annat. däremot händer det att jag ger bort en och annan egenhändigt vävd sak.

    SvaraRadera