Solen skiner och det är en underbart fin höstdag här i vackra Vojmådalen. Maken spikar golv i bastubyggnaden och bloggmadamen har fastnat i den här älskade saken, den lilla glimåkran som vår gode vän Kerstin fick av sin far 1949 då hon gått ur konstfack. Det känns oerhört ärofyllt att ha denna fina vävstol som just nu har en handuksväv i solldräll på gång. Från skivspelaren hörs countrymusik och livet känns just nu härligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar