Bortskämd och manisk!

Nu är det gjort igen, inköp av ännu en till vävstol. Denna gång en Bergå Savonia som vi vid tillfälle ska hämtas i Åsele. Jag har önskat mig en tung stabil vävstol i björk för att väva mattor i, och då passar denna vävstol in. Slagbommen ska förstärkas med järn för att slå ihop mattväven rejält

En kontramarsch, hängande vävstolsfötter samt eventuellt fler trampor och skaft ska så småningom införskaffas, och jag må säga att jag just nu är gift med den inte gladaste mannen, som hotar att ge ett nyårslöfte att aldrig mer bära några fler vävstolar.

En muta kanske kan få honom på bättre humör.

Gott slut på det det gamla året önskar en bortskämd och lite manisk bloggmadam.

Slutjobbat!

Nu är det slutjobbat, och maken kom med släpvagn för att packa bloggmadamens sista aterailer som jag haft under de sista sex månaderna, och som vanligt så förstår jag inte hur mycket, man kan dra på sig under så kort tid.

På vägen upp så besökte vi syster yster med familj som kommit till sin sin stuga några timmar tidigare. Med sig hade dom vårt senaste garnköp och jag må säga att jag blev förvånad. Vilka underbart vackra lingarner som en okänd textilkonstnär införskaffat under sin livstid. Det var sonen som sålde garnerna och jag må säga att jag har aldrig någonsin sett så vackra lingarner.

Hur underlättande blir det inte nu att förgylla sin tid som arbetsökande med att skapa utav allt detta underbart fina material.

Flyttbestyr!

Det har packats, städats och tvättats, men det går dåligt. Två gånger har jag tryckt på fel knapp på tvättmaskinen och då startar den om. Likaså packningen av vävstolen, då jag som oteknisk bloggmadam inte förstår mig på spännbanden. I morgon blir sista arbetsdagen och på eftermiddan när vi burit ner allt från tredje våningen så går flyttlasset norrut mot fjällparadiset.

Sorgligt att sluta, men skönt att komma hem. Det ska bli jättehärligt att komma upp till lugnet i vårt älskade fjällparadis och fira in det nya året.

Adjö kära vävstuga!

Nu är det färdigvävt och färdigvarpat på vävstugan här i Vilhelmina. Båtgardinerna är nedklippta och följt med maken vidare till fjällparadiset. Ikväll har jag varpat varpen till filtarna, då jag tror att vävstolen med toftsgardinerna snart blir tom och då passar det bra att dra på filtvarpen i den. Jag har svårt att förstå att inte fler nyttjar vävstugan där det finns så mycket roligt att väva.

Jag måste se till att ha mycket att göra nu när jag blir arbetslös till veckan, då jag känner mig själv ganska väl. Som det varit tidigare har jag nästan klättrat på väggarna innan jag anpassat mig till den lugna tillvaro som arbetslös.

I morgon blir det tvätt, packning och städning innan flyttlasset går på torsdag, och gissa hur gärna jag skulle följt med maken upp till stugan redan nu.

Lycka är att vara kreativ bloggmadam!

Oj va spännande! Jag kunde inte låta bli att provväva mina tofsgardiner i morse innan jag gick till jobbet, och så hem för snabblunch för att få en vävstund igen.

Här är min alldeles egen design som min kreativitet lockat fram, och det ska bli spännande att se gardinerna på plats i ett av vävrummen hemmavid.

Nedräkningen har börjat!

Slutet på min jobbperiod här i Vilhelmina närmar sig, och då måste jag hinna med en del. I kväll har jag limmat och klippt ner gardinväven med effekttrådarna. Kvar att väva är mina planerade tofsgardiner som jag planerat en längre tid. men detta får bli senare när jag flyttat hem då vävstolen går bra att fälla ihop med varpen i.

I eftermiddag och i kväll har jag varit på vävstugan och vävt båtgardinerna med munkabältsmönster färdiga, så i morgon ska jag gå dit, limma, städa och klippa ner gardinväven.

Min filt som jag vävt i kaningarn sitter kvar i en vävstol och jag vet inte när den väven blir nerklippt. Men då vi åker förbi här varje gång vi åker till fjälls så lär det bli tillfälle att hämta den. Jag hade hoppats att få väva en till, men då det är många som står på tur så får jag nöja mig med den jag vävt.

Hur som helst så har jag en ny filt ide där jag ska väva längder och sy ihop med brickband i mitten och på kanterna. Har jag tur så hinner jag varpa i morgon kväll utav bommullsgarn i gröna nyanser, då jag vill ha filten lite flammig och livfull. Inslaget ska bli garn från angorakaniner som jag hade för många år sedan.

Jag är ganska nöjd med gardinerna jag vävt här i mitt tillfälliga hem och som ska bli gardiner till hallen uppe hemma och i akterdelen i storbåter och av döma på bunten så blev gardiner så det räcker till både och.

Jag har vävt en hel del när jag jobbat här och undrar hur mycket jag kommer att väva när jag blir arbetslös om en vecka. Långtråkigt lär jag som vävande bloggmadam aldrig behöva uppleva.

Mitt tillfälliga hem en vecka till!

Japp nu var det sista resan hit upp till jobborten. Fyra arbetsdagar återstår på jobbet och då går sista flyttlasset först upp till fjällparadiset och sedan ner till hemmet vid kusten.

Kursen i Projektledning är nästan klar, det som återstår är opponeringen och någon eventuell komplettering. Som alltid så är det en jättehärlig känsla när det är över och jag kan lägga till några högskolepoäng till mina meriter.

Tänk man ångrar nästan aldrig det man gjort, utan bara det som blev ogjort. Den här tiden som jag jobbat i Vilhelmina kommer jag aldrig att ångra, då jag fått arbeta med alla dessa underbara människor som hjälpt mig att växa som människa.

En önskejulklapp!

O så spännande med julklappen som maken förärat mig. Det är ett vävprogram och gissa om jag är lyckligt. Nu är inlämningsuppgifterna inskickade och alldeles strax ska jag installera programmet i min dator.

Julgemenskap och köldstrul!

Igår på Julafton hade vi en jättetrevlig julafton hos dottern med familj i Kornsjö. När maken ville ha julmust till maten började jag ana oråd, japp temperaturen sjönk i fjällstugan, vilket innebar ett avslut och sedan en resa de 37 milen upp till vårt älskade fjällparadis. Jo pannan hade stannat och maken som är allkonstnär fixade missödet.

En kallnatt i stugan och sedan hemfärd för för att fixa mat, och snart kommer gästerna hit för att äta middag.

God jul till er alla!

God jul till er alla!

Titta och njut, och glöm inte att fylla i ert förnamn.


Klicka http://adoniscabaret.co.uk/saucy-santa-hen-night/index.htm

En nära döden upplevelse!

Ja, så beskrev maken kvällens händelse när han var och handlade. Jag mailade handlingslistan till honom då jag inte är hemma förren sent på torsdagskväll. Nära döden upplevelsen var att styra en kundvagn, och när han säger det så kom jag ihåg att berättat om sin skräckupplevelse att styra just en kundvagn.

Men har man levat ungkarlsliv under sina första 40 år så torde han inte ha handlat så stora mängder åt gången, och då han för det mesta åt sin lunch ute på restaurang så torde risken vara ännu mindre för för hans skräckupplevelse. Nu är han lagstadgad sedan många år och har inget val om han inte vill handla flera gånger.

Bloggmadamen själv har varit på konditori och fikat med en släkting och sedan suttit i vävstolen och vävt den andra gardinlängden till storbåten denna dag som det är vintersolstånd och årets kortaste dag.

Gardinerna skall till ruffen på denna båt som jag hoppas kunna njuta mycket av den kommande sommaren.

En önskedröm!

Under några kvällar har jag suttit och trampat och skyttlat i den här vävstolen på vävstugan här på jobborten. Det är en Bergå Savonia 120 cm bred och jag har faktiskt blivit rätt så förälskad i vävstolen, då den är otroligt stadig och tillverkad i björk.

Jag önskar mig en riktig mattvävstol, men denna är det närmaste man kan i robusthet en mattvävstol. Men jag har för många vävstolar, redan, om än inte en sådan. Min Öxabäckvävstol är en kanonbra tung vävstol det med.

Det finns en Bergå Savonia till salu i Åsele. Dom har begärt 1500:- och bortskämd som jag är så vill jag naturligtvis ha en kontramarsch till och helst vävstolsfötter (Stadig) och då är jag uppe i 3000:- till och blir för snål.

Båtgardinerna till båten Neptunus är färdigvävda och båtgardinerna till vår egen båt är påbörjade och måste bli klara innan jag slutar här vid årsskiftet, vilket innebär att det blir fler kvällar i den trevliga vävstolen.

Mat för en lat!

Emellanåt brukar jag göra "Elefantöron" för att ta fram när man har bråttom. Receptet är enkelt. Blanda 1 kg köttfärs, 2 ägg och 1 dl potatismjöl. Rulla stora köttbullar som kavlas ut tunt i plastpåse eller plastfickor.

Frys in och ta fram och lägg i stekpannan när du har bråttom, eller gör som oss, ta med ut och stek på muurikahällen. Krydda som du vill och det brukar bli jättegott

Ett tomrum!

Andra flyttlasset från min veckopendlarbostad har gått söderut nu i kväll och ett av rummen är tömt. Men det tomrum som syns på bild är ingenting jämfört med de tomrum jag känner efter min lagvigde då vi haft en trevligt helg tillsammans i vårt fjällparadis.

Söndagkväll är den svåraste dagen på veckan, då ensamheten känns som störst. Tack och lov är den känslan kortvarig då veckodagarna på jobbet är roliga och fylld av trevliga bekantskaper. Jag har bara två veckor kvar att jobba och det är med blandade känslor.

Det ska bli jätteskönt att komma hem, men jag kommer att sakna både jobbet och mina supertrevliga arbetskamrater. Men så är livet och jag är tacksam för att jag fått den här yrkeserfarenheten.

Och bastubygget fortskrider!

Det är så spännande med vårt bastuprojekt som fortskrider så sakta, men bygger man efter plånbok och tid så går det inte fort.

När fjällpardistet ligger 37 mil hemifrån så blir det inte varje helg vi åker upp. Men under jul och nyårshelgen ska vi unna oss flera dagar här i fjällparadiset, och gissa om vi ser fram mot det.

Dag 10.Det här har jag på mig idag!

Det här har jag på mig idag, eller rättare sagt det är försöker jag ha på mig idag. Det är mina nyinköpta "masaiskor" som jag försöker träna och gå in. Svindyra var dom, men ska vara bra för hållningen och ryktet säger att den som har som sådana vill aldrig gå i några andra skor.

Skorna beställdes i ett svårt ögonblick, när jag hade svåra skvavsår efter att ha försökt gå in höstskorna. Nåja den här bloggmadamen ekiperar sig inte ofta och när jag nån gång gör det så får det kosta.

Självklart så har jag mer på mig. Underkläder har jag som alltid och eftersom det är en ledig helg i fjällparadiset så kommer mjukiskläder väl till pass. Mina älskade silkekalsonger sitter på från september till maj, och är varma när det är kallt ute och svala inomhus.

Mina två par som jag växlar mellan är i dagsläget ganska slitna och borde ersättas med nya. Sidenselma heter företaget där jag köper mina kalsingar ifrån och det skall vara vintersiden. När jag nu köpt dyra skor så får kalsingarna vänta. Dom jag har är ganska slitna, men värmer bra trots hål här och där.

Sådan klär sig denna bloggmadam.

Flytt!

Idag har vi packat och packat och åter packat, för på måndag ska vi flytta fyra kontor till nya lokaler. Ikväll så går en del av vårt privata bohag upp till fjällparadiset där vi ska försöka bereda plats tills dess relaxrummet är färdigt.

Sedan på söndag så går en hel del av bohaget söderut till hemmet och de två återstående veckorna ska jag bara ha det nödvändigaste kvar här i min veckopendlarlägenhet.

Det nödvändiga för mig är sängen, bordet, en stol, TV:n, datorn och vävstolen så klart. Dessa aterailer ska packas dan före nyår då jag slutar mitt vikariat och drar söderut igen.

Dag 9. Min tro!

Ja, jag är troende och har blivit bönhörd flera gånger. När ens barn fått två dödsdomar så vill jag mena att jag blivit bönhörd som fortfarande har honom kvar i livet. Samtidigt så är jag tacksam att jag inte blev bönhörd den februarinatt för snart 20 år sedan då jag bad till vår herre att sonen skulle få somna in för att slippa sina plågor. Jag har bett när mina övriga barn har haft det svårt och jag tror faktiskt att det hjälpt.

Sedan så är jag nog ingen hängiven kyrkobesökare men går gärna i kyrkan vid juletid för att få sjunga och tycker att kyrkan är bra för dop, konfirmationer, giftermål och begravningar. Jag vill absolut inte gå ur svenska kyrkan utan tycker att kyrkan är en härlig tillgång för mänskligheten.

Det är i den här vackra träkyrkan i den lilla fjällbyn som jag har min andliga hemvist.

En båtgardin!

Ja inte blev det nåt plugg ikväll inte, och där ser man vilken karaktär denna bloggmadam har. Det är bra mycket roligare att skapa, varför jag tog en promenad till vävstugan och började väva gardinerna till båten Neptunus. En kväll till så är dom färdigvävda, och naturligtvis så vill jag väva munkabältsgardiner till ruffen i vår egen båt också.

Den 26 denna månad skall dom sista uppgifterna vara insända till kursen och veckan efter så lär det bli vävning för hela slanten. Det blir min sista jobbarvecka här innan jag slutar och flyttar hem igen.

En försmak av julen!

I kväll har vi haft knytkalas hos vår kollega, där var och en haft med sig en del av julens läckerheter. Och ni skulle fått smaka på Jennys rödbetsallad, Pernillas heta rödbetor, chefens goda kakor med mera.

Allt var jättegott och i morgon kommer recepten att färdas genom arbetsledarmappen ut i cyber-rymden till alla som var med ikväll och dom som inte kunde komma.

En utmärkt ide med julknytis tycker jag, där man får prova på andras läckerheter.

Jag längtar till fjällparadiset!

I morgon mitt på dan, har halva arbetsveckan gått och helgen närmar sig, och då går färden till den här efterlängtade platsen, och gissa om vi längtar dit?

Dag 8. Ett ögonblick!

Ja vad är ett ögonblick? För mig så är det kanske ett ögonblicksverk, det som händer och får mig att tänka på när vi för några år sedan åkte till lilla stugan, och fick ett träd över bilen. Vi hade tur för hade kommit någon meter längre, eller ett ögonblick tidigare så hade vi nog inte suttit där vi sitter idag.

Nu är inte alla ögonblick negativa utan jag har även ett fint minne av ett ögonblick när jag för 25 år sedan i Addis Abeba för första gången höll i min son, en liten oljedoftande krabat som krampaktigt höll sina små armar runt min hals.

Jag har många fler minnen av fina ögonblick men stannar där.

En pluggvecka ska det bli!

Jag har bestämt att denna vecka ägna mig åt mina studier i Projektledning som jag inte lagt altför mycket energi på denna höst. Men har man tagit xxxx i båten får man ro han i land som ordspråket säger.

Jag undrar ibland varför jag får dessa ständiga studieåterfall och sedan ångrar mig när det börjar dra ihop sig till examination,

Tentorna är klara och denna veckas inlämningsuppgift ska bara finslipas lite till innan jag skickar in den för granskning och betygsättning. Sedan återstår bara en uppgift som är den stora analysen av ett projekt som i mitt fall är Trioprojektet som är ett samverkansprojekt mella tre inlandskommuner för att skapa större förutsättningar för ungdomars väg till självförsörjning.

Det känns viktigt att bli klar med kursen innan jag flyttar hem efter årskiftet då jag vill ägna hela min fritid till hemmet och vävningen. Och lite vävning blir det ikväll med, nu när jag lämnar plugget till morgondagen.

Dag 7. Min bästa vän!

Min bästa vän kan jag också benämna som min stora kärlek som nedan kan beskrivas i listformat.

• Det är han som tar på sig arbetarbyxorna varje ledig stund.
  
• Det är han som med humor förändrar mina dåliga dagar.
  
• Det är han som kommer med fika på säng varje helgdagsmorgon.
  
• Det är han den allkunnige som som växlar mellan de olika hantverksyrkena.
  
• Det är han som byggde en bro över en avskuren fjällväg i våras.
  
• Det är han som jag träffade första gången för 18 år sedan och 3 år senare blev hans hustru på samma brygga som vi träffades på.
  
• Det är han som burit mig på rosor under vår tid tillsammans.
  
• Det är han som jag vill fortsätta dela mitt liv med.
  
  Egentligen så har jag inte så stort umgänge då jag trivs i min ensamhet, men min storasyster som jag har daglig telefonkontakt med är också en kär vän, liksom mina vuxna barn och våra goda vänner Göran och Berit. Och inte att förglömma skåningarna som vi så gärna umgås med liksom kompisen Bosse och Birger.

Inne i gardinsvängen!

Oj va spännande det blir med dom rutiga gardinerna som sitter i min hopfällbara Bergåvävstol just nu. Jag är inne i en gardinsväng och har svårt att slita mig från vävstolen.

Det är effekt-trådarna i lin och bomull som ger de nästan osynliga rutorna. Nu ska jag först väva gardiner med enbart rutor till övre hallen hemma, och sedan ska det bli något annat spännade som jag inte skall avslöja ännu. Varpen är 20 meter och det finns utrymme för kreativitet.

Godnatt alla nära och kära

Nu hänger dom där!

Nu hänger dom på plats, mina nyvävda gardiner i vårt bondkök hemmavid, och vi är ganska nöjda för det ser varmt och ombonat ut. Får dom bara hänga till sig blir det ännu bättre.

En matta till ära för Marianne!

Nu är min vilda rya klar som jag knutit och vävt under 23 kvällar i Vilhemina vävstuga. Inslaget är till största del från det garnlager jag köpte av min avlidna väninna Mariannes döttrar.

Jag tror säkert att hon hade avsikt att göra en matta av materialet. Nu gjorde hon inte det och när jag nu gjort det så är det till ära för min väninna Marianne som var en skicklig väverska under sin livstid. Mattan ska därför få namnet Mariannnemattan.

Färdigvävda hurra!

Japp, nu köksgardinerna och linneryan nerklippta och packade för hemfärd i morgon då dom ska färdigställas för att användas.

I morse knöt jag upp tramporna till väven där jag ska väva tofsgardinerna och efter att ha slagit in några inslag så ser det ganska fint ut även utan tofsar.

Som vanligt så hittar jag något fel och denna gång har jag skedat fyra trådar i ett rör istället för två som det ska vara, på ett ställe, men som tur är det i kanten och ska därför snabbt åtgärdas, men inte ikväll då sängen väntar.

Godnatt alla nära och kära!

Det finns hopp!

Idag har jag spenderat många timmar i vävstugan och det finns gott hopp om att jag hinner väva munkabältsgardinerna färdiga i morgonkväll, då jag nu vävt en bit på den fjärde och sista gardinlängden. Jag klippte ner väven i tron att jag vävt fel på den första längden, men hade fel då jag vävt rätt enligt inslagsordningen.

Efter några intensiva dagar på jobbet så hade vi idag ganska lugnt och jag hann faktiskt ikapp en del och tog ut lite flex för att väva. Jul-ledigheterna är fixade då vi nu har vikarer så det räcker. Det känns faktisk mycket bra att redan nu ha ordnat det mesta i god tid innan julen. Visst finns det risk för även sjukfrånvaro bland vikarier, men även där ser det ut som det finns folk som vill jobba under julen som kan lösa den eventuella frånvaro som kommer.

Min vilda rya är nedklippt och ska fraktas hem för att fållas på maskinen. Jag berättade att jag skulle ta med den på bussen på fredag när en av vävdamerna erbjöd mig åka med dom ner till kusten. Dom åker vid lunchtid för att på eftermiddagen äta julbord på Ulvön, och jag får se hur fredagen tar sig ut om det går att ta ut flex eller inte.

Jag hoppas innerligt att jag hinner sätta upp gardinerna i helgen då det inte finns särskilt mycket tid att göra det dagen innan julafton, som blir nästa gång jag åker hem. Som obotlig tidsoptimist så planerar jag för mer dygnets 24 timmar. Men går det, så går det vägen, och det är ingen världskatastrof om mina tidsplaner spricker.

Dag 6. Min dag!

Måndagmorgon. Jag vaknar strax före sex utvilad och klarvaken. Jag har sovit gott i de mangade linnelakanen som jag renbäddade med i går kväll. Jag känner lite ånger över gårdagens impulsköp. Det var den elektriska pastamaskinen som föll offer för min plånbok. Lite fika, lite skedning av av väven och lite TV innan jag promenerade till jobbet.

Måndagsmornarna är trevliga då vi alla områdeschefer inom handikappområdet samlas och diskuterar innan telefontiden börjar klockan 8. Förmiddagen går fort då jag mest svarar i telefonen. En kollega är sjuk och jag har dennes telefon vidarekopplad till min.

Strax innan lunch kommer en vikarie och säger att hon tackar nej till erbjudandet om ett vikariat, och jag blir förvånad då jag tror benhårt på arbetslinjen. Det blir en del fundering på vilken vi bör sätta in i stället på vikariatet och det måste gå fort då personen måste vara inskolad och klar innan vecka 50.

Min syster ringer på mobilen och undrar om vi ska köpa vävgarner tillsammans. 80 kg vävgaren för 5000;- Några samtal senare har vi bestämt oss, och så kommer mitt dåliga samvete igen.

Lunch och sedan en del pappersjobb som kontering av fakturor och renskrivning av arbetsmiljökartanalyser samt genomförandeplaner. Vid tretiden så träffar jag en jobbsökande person som egentligen avtalat tid med min kolllega som ligger hemma och är sjuk. Dagen har gått i ett huj och strax efter klockan 16:00 stämplar jag ut och promenerar hem.

Hemmavid så intar jag min middag i min ensamhet, ringer maken och promenerar sedan iväg för att skicka tillbaka barnboken som jag fått mig tillsänd utan mitt medgivande. Jag blir glad när jag ser att det lyser i vävstugan då det kan vara ett elände att få upp kodlåset då det är kallt. Någon öppnar som jag inte vet namnet på och jag intar min plats i vävstolen för att väva gardinerna i munkabält. Tidsoptimist som jag är så skulle jag gärna vilja hinna väva 4 gardinlängder innan helgen så jag kan sätta upp dom hemma i köket när jag kommit hem.

Det är ju så trevligt att väva tills jag upptäcker att jag nog vävt den första gardinlängden lite annorlunda (läst fel färg på en rand). Det måste nog bli så att jag plockar ner väven efter 3 längder så jag kan väva, så att dom blir lika i varje fönster. Klockan är 21:30 när jag knatar hemåt, hämtar tvätten i tvättstugan och ringer sedan maken som har besök och vi bestämmer att ringa varandra senare.

Nu återstår bara en tekopp och en kvällsmacka innan det är dags för läggdags och dagens sista samtal med maken. Så ser min dag ut idag och antagligen likadan resten av veckan. Jobb på dagen och vävning på kvällen för att väva färdigt dom här.

Jag vill tillbaka!

Jag längtar tillbaka till den stuga vi lämnade i dag. Det är så härligt och stilla i fjällparadiset så här års, och jättespännande med bastubygget. I helgen har maken isolerat och spikat tak i relaxen och så småningom blir det min tur att måla takbräderna en gång till när dom sitter på plats.

Vi planerar att ta några dagar ledigt efter nyår och vara uppe och jobba vidare på vårt projekt och gissa om jag längtar.

Dag 5. Vad är kärlek?

Kärlek har för mig många betydelser. Även kärlek till personer kan te sig olika. Kärleken till min lagvigde kan beskrivas som passion, lidelse och ömsesidig respekt. Kärleken till min familj är stor och djup och evig. Jag kan även känna kärlek till en plats, ett hus eller en speciell sak.

Som plats är exempelvis den stuga som vi lämnat idag, och där vi båda stortrivs och längtar tillbaka till, och som renoverats, och byggt på med hjälp av kärlek, glädje och skaparlust.

Dag 4. Det här åt jag idag!

Jag är en lycklig ägare till en pastamaskin, och efter förra helgens frysrensning visade sig att jag hade massor med fryst persilja som upptog plats i frysboxen. Sagt och gjort så tog maken med sig frysförpackningar med persilja upp till fjällparadiset som nu har förädlats till persiljepasta och i lunchtid har inmunderats med köttfärsås.

Mätt och trött ska jag nu gå ut till bastubygget och ge maken den lilla blended whisky han önskar sig.

Matdagen är inte tillända ännu och i kväll blir det ungstekt lax med makens egengjorda potatismos till. Gott, gott, gott men det är ju lördag och då ska vi äta gott.

Dag 3. Mina föräldrar!

Utan att skryta så vill jag säga att jag är född under en lycklig stjärna som hade 2 superbra föräldrar som jag fått så mycket från.

Dom träffades under en midsommarhelg 1949 då dom som unga cyklade de 4 milen till Borkan för att sedan gå de 2, 5 milen till Fatmomakke för att fira midsommar. Tycke uppstod och dom levde i 30 år tillsammans, tills min far gick bort 1980 endast 54 år gammal. Vår mamma gick bort 1999 då hon var 68 år, och hade då varit änka i 19 år.

Min far var naturintresserad och tog ofta med oss barn både på fisketurer och bärplockningsturer. Båda mina föräldrar hade en kreativ ådra och gillade att skapa. Dom tycket om att läsa och jag tänker med fasa på den stringhylla som hängde på väggen ovanför deras dubbelsäng fullbelamrad med litteratur. Hade den hyllan rasat så hade jag antagligen blivit föräldralös bra många år tidigare.

Det var roligt att vara barn i mitt föräldrahem där det fanns djur och kreativa material att skapa ur. Jag har fortfarande kvar en kniv som jag gjorde som 11-åring i min fars snickarverkstad.

Jag är så tacksam över det arv jag fått från mina föräldrar som natur, kreativitet och lusten att studera. Jag har ofta funderat på hur det skulle ha varit om dom fått leva längre och uppleva hur bra vi barn fått det här i livet.

Jag tror nog att dom ser oss barn från sin himmel, och jag känner djup tacksamhet att just ni Joakim och Gunvor blev mina godhjärtade och underbara föräldrar.

Vävfel fy fy!

Jag har gett med upp att fortsätta med gardinerna i munkabält som jag börjat väva ikväll. Jag får gå dit på söndag och riva upp det som är fel. Det känns förargligt när man upptäcker att man vävt fel, men låter man det vara så blir man sur så fort man ser vävfelet som ingen annan ser, och då är det bättre att riva upp och börja om.

Min linnerya är dock färdigvävd och det känns jättebra, men får sitta kvar i vävstolen tills på onsdag så den kan beskådas av andra vävare på kursen innan jag klipper ner den.

I morgon så bär det iväg till fjällparadiset för att fortsätta med bastubygget och gissa om jag längtar dit. Det är den tid på året som solen inte orkar över fjällen för att lysa på stugan och då får vi mysa inne istället, vilket inte är så dumt heller.

Snart klar!

I morgonkväll så väver jag vilda mattan klart. En sysselsättning som varit spännande och rogivande. 23 kvällar har det tagit att knyta och väva de 150 cm som ska pryda golvet mellan sofforna i bastubyggnadens relaxdel.

Det finns lite material kvar och jag har en otrolig lust att väva och knyta en till fast i smalare format och kanske knyta lite glesare.

Om en månad har jag jobbat klart här och kanske finns det då tid för att sätta upp en liten varp och göra en till. Problemet är bara att jag då måste väva ut ripsmattorna i öxabäcksvävstolen eller kökshandukarna som är på gång i glimåkravästolen på övervåningen hemma. Det går inte att använda någon av småvävstolarna, då det ska dunkas på ordentligt för att bli bra.

Att bli arbetslös är inte detsamma som göralös, anser en lite manisk bloggmadam som bara vill väva mer.