Nu är det slutjobbat, och maken kom med släpvagn för att packa bloggmadamens sista aterailer som jag haft under de sista sex månaderna, och som vanligt så förstår jag inte hur mycket, man kan dra på sig under så kort tid.
På vägen upp så besökte vi syster yster med familj som kommit till sin sin stuga några timmar tidigare. Med sig hade dom vårt senaste garnköp och jag må säga att jag blev förvånad. Vilka underbart vackra lingarner som en okänd textilkonstnär införskaffat under sin livstid. Det var sonen som sålde garnerna och jag må säga att jag har aldrig någonsin sett så vackra lingarner.
Hur underlättande blir det inte nu att förgylla sin tid som arbetsökande med att skapa utav allt detta underbart fina material.
På vägen upp så besökte vi syster yster med familj som kommit till sin sin stuga några timmar tidigare. Med sig hade dom vårt senaste garnköp och jag må säga att jag blev förvånad. Vilka underbart vackra lingarner som en okänd textilkonstnär införskaffat under sin livstid. Det var sonen som sålde garnerna och jag må säga att jag har aldrig någonsin sett så vackra lingarner.
Hur underlättande blir det inte nu att förgylla sin tid som arbetsökande med att skapa utav allt detta underbart fina material.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar