Jag har gett med upp att fortsätta med gardinerna i munkabält som jag börjat väva ikväll. Jag får gå dit på söndag och riva upp det som är fel. Det känns förargligt när man upptäcker att man vävt fel, men låter man det vara så blir man sur så fort man ser vävfelet som ingen annan ser, och då är det bättre att riva upp och börja om. Min linnerya är dock färdigvävd och det känns jättebra, men får sitta kvar i vävstolen tills på onsdag så den kan beskådas av andra vävare på kursen innan jag klipper ner den. I morgon så bär det iväg till fjällparadiset för att fortsätta med bastubygget och gissa om jag längtar dit. Det är den tid på året som solen inte orkar över fjällen för att lysa på stugan och då får vi mysa inne istället, vilket inte är så dumt heller.
Altså poängen med utmaningen är att man ska skriva varje dag...
SvaraRaderaKram Lotha
Det där var anledningen att pappa lejde ut badrumskaklingen. Han insåg att om han skulle sätta en platta snett så skulle han bara se det varenda gång han gick in där.
SvaraRaderaJag balanserar mellan att repa upp och säga "jaha". Det beror lite på både hur stort felet är, var det sitter och hur mycket det "syns".