Jag sitter här och gråter en skvätt när jag läser min dotters blogg. Det är deras katt som heter Utan och som blev 19 år, somnade igår in för alltid. I förrgår när vi var dit så satt en droppställning i taket, då dottern som är distriktsköterka hade gett kissen ett vätskedropp. Igår gick det inte längre och dottern och hela hennes familj är i stor sorg.
Jag har många minnen av katten, mest med råttor då hon var en riktigt bra råttjägare. Förra sommaren när maken jobbade i Afghanistan så blev jag bjuden på middag hos dottern i grannbyn. Hon hade lagat en jättegod fiskgratäng och när jag tagit första tuggan så ser jag katten med en stor råtta utanför fönstret som hon ville in med, och min goda aptit försvann direkt. En annan händelse var när dottern låg och mådde dåligt, så kom katten in och skulle trösta genom att lägga en död mus på dotterns kind. Jag som är oerhört råtträdd skulle nog vid ett sådan tillfälle bli mer död än musen.
Ojoj- en död mus på kinden är inget man önskar sig.
SvaraRaderaJag förstår er sorg. Det är ju en familjemedlem som är borta. Men många minnen har ni.
Kram Monika