I kväll har jag suttit i källaren och vävt på de svarta gallergardinerna och lyssnat på I afton dans och då väcks mina gamla dans minnen till liv. Jag har dansat mycket under de första 30 åren av mitt liv och i mitten på 70-talet jobbade jag som mentalskötare på Umedalens mentalsjukhus i Umeå. Jag jobbade med en dansant kille och på kvällarna när vi lagt de flesta av patienter brukar vi träna att dansa tillsammans. De få uppesittande patienterna tyckte om våra buggövningar och klappade oftast händerna till musiken.
Många år senare när jag flyttat skaffat familj, nytt jobb i en annan stad så hade vi en redaktionsfest via jobbet på en krog i staden. Efter middagen såg jag ett ansikte som jag kände igen, min forna arbetskamrat och dansare.Han var säkert 10 kg tyngre och även jag hade ökat i vikt. Han kom rakt emot mig och sa, "ta av dig skorna stumpan för nu ska vi dansa" Och det gjorde vi, underbart blev det och vi blev ensam på dansgolvet ock fick stående applåder efteråt. Vi skildes åt och jag har bara träffat min forne arbetskamrat en gång senare. Idag är jag sedan många år gift med en underbar man som inte dansar, och jag saknar inte dansen, men om jag skulle få tillfället att deltaga i Let´s dance (vilket inte kommer att ske), så skulle jag absolut vilja ha min forna arbetskamrat som danspartner.
God natt alla nära och kära
God natt alla nära och kära
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar