Äntligen har katten, som egentligen inte är vår, kommit in igen, men han har sedan flera år bott hos oss.
Dess rättmätiga ägare (grannen med hundar) har matat honom när vi varit i fjällstugan, och vi är glada att han visat sig igen, men ju längre fram på våren så kommer han in mer sällan och på sommaren ser vi ibland när han går efter byvägen, ropar hans namn och han vänder knappt på huvudet och ignorerar oss.
På hösten däremot så brukar han komma, mager och hungrig och stannar även inne på nätterna och blir vår katt på heltid, tills vårvärmen lockar honom utomhus.
Dess rättmätiga ägare (grannen med hundar) har matat honom när vi varit i fjällstugan, och vi är glada att han visat sig igen, men ju längre fram på våren så kommer han in mer sällan och på sommaren ser vi ibland när han går efter byvägen, ropar hans namn och han vänder knappt på huvudet och ignorerar oss.
På hösten däremot så brukar han komma, mager och hungrig och stannar även inne på nätterna och blir vår katt på heltid, tills vårvärmen lockar honom utomhus.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar