I förra inlägget när jag visade de vävda aterajlerna i bastubyggnaden så glömde jag gardinen som hänger i bastubyggnadens hall. Det var en liten cottolinvarp som följde med garnlagret som jag köpte från dagcenter i Vilhelmina, när jag jobbade där.
Den är lätt att väva då bindningen är tuskaft och jag har lagt in bomspröt mellan inslagen för att få effekten utan inslagstrådar. Det som återstår att sy till byggnaden är cafegardinerna som ska passa i fönstret i våtrummet i bastubyggnaden. Tyget vävde jag i Vilhelminas vävstuga och var ursprungligen tänkt till en löpare med samma färger som i Vilhelminas kvinnliga hembygdsdräkt, och då tänkte jag att färgerna borde passa i en byggnad i en fjälldal i just Vilhelmina kommun.
De svarta gallergardinerna som jag väver i min Öxabäck i källaren hemma, är även de tilltänkt till bastubyggnadens relaxrum.
Det blir ett spännande projekt då vi, maken och jag som är nördar på varsitt håll ska försöka lägga in färgglada fibrer i hålrummen på den svarta gardinen. Framtiden får utvisa huru vid vi lyckas med vårt väv-elektronikprojekt.
Den är lätt att väva då bindningen är tuskaft och jag har lagt in bomspröt mellan inslagen för att få effekten utan inslagstrådar. Det som återstår att sy till byggnaden är cafegardinerna som ska passa i fönstret i våtrummet i bastubyggnaden. Tyget vävde jag i Vilhelminas vävstuga och var ursprungligen tänkt till en löpare med samma färger som i Vilhelminas kvinnliga hembygdsdräkt, och då tänkte jag att färgerna borde passa i en byggnad i en fjälldal i just Vilhelmina kommun.
De svarta gallergardinerna som jag väver i min Öxabäck i källaren hemma, är även de tilltänkt till bastubyggnadens relaxrum.
Det blir ett spännande projekt då vi, maken och jag som är nördar på varsitt håll ska försöka lägga in färgglada fibrer i hålrummen på den svarta gardinen. Framtiden får utvisa huru vid vi lyckas med vårt väv-elektronikprojekt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar