På mässan köpte jag det som jag önskat länge, då jag alltid drömt, egenodlad sparris, och det här är en början.
På råd av monterfolket har jag nu lagt in rötterna i fuktat tidningspapper, blandat med jord och placerat baljan i utekällaren tills dess vi gjort i ordning landet där sparrisen ska stå för evigt eller så länge vi orkar njuta av av delikatessen.
Ca två år tar det till vi kan skörda de första sparrisarna, men när det sker då kommer jag att ha fest på det jag önskat sedan länge. Välkommen på sparrisfest om jag lever då.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar