Vi har anlänt till stugan och fått i oss middag och öppnat den första pralin-asken. Det är som vanligt, i juletid och som tur är, bara då.
Jag blev så glad när jag öppnade lådan som vi fått av bonden i byn, Han som håller våra åkrar öppna och fina, han som hjälper oss med både sättning och upptagning av potatis och låter oss köpa kött från deras gård.
Nu har vi dubbelt av all julmat och vi är bara två, maken och jag då sonen inte ville följa med upp till vårt fjällparadis. Han är vuxen nu och vi kan inte tvinga med honom, fast det känns i själ och hjärta att tänka att han sitter ensam i sin lägenhet. Förhoppningsvis så får vi några hungriga släktingar på besök som hjälper oss att äta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar