Jag försöker att sortera upp mina vävgarner, så jag vet vad jag har, och blir lite nostalgisk när jag ser vissa. Det är lamagarnet som min moster skickade till min syster och mig från Bolivia. Det är effektgarnet som fanns tillsammans med en varpfläta till gardiner som makens faster varpat strax före sin bortgång, och så hittade jag det bomullsgarn som jag köpte på leprasjukhuset i Addis Abeba i samband när vi hämtade hem sonen från ett barnhem därifrån. Året var 1983 och sonen har hunnit bli 29 år vid det här laget.
Jag minns att jag vävde ett tyg med inslag av bomullen och sydde en morgonrock till honom när han var liten, men den har nog gått till någon insamling till någon som behövde den bättre. Det väcker känslor när jag hittar garnerna och tänker tillbaka på vilka primitiva spinnredskap människorna hade som spann garnet, en del med händer utan fingrar.
Och jag blir varm i hjärtat och tänker på mamma ,-)
SvaraRaderaOch det blir jag också, när vi var där så sökte jag lamagarn, men hittade inget, men sedan när hon var hemma i Sverige så berättade hon att det gick en kvinna och spann lamagarn till avsalu bakom Eugen Arvidssons flygplanshangar. Efter det hon kom tillbaka till Bolivia så skickade hon oss 5 kg Lama/alpacka garn till mig och min syster.
SvaraRaderakram från kusinen
Jag tänker på den där Euskefeuratlåten om hon som sitter på vinden och väver med trasor från olika tider i livet, en sorts livets väv.
SvaraRaderahttp://www.youtube.com/watch?v=l16Jbt8mzFg
Tack för tipset, låten var fin och nu har jag lagt in en länk på mitt senaste inlägg.
SvaraRaderaHa en bra dag