Nu känns det som om den ljuvliga påsken är slut. Vår störtande halva påskkärring har fått komma upp på benen och står på tork tillsammans med sin vettskrämda sydda katt, kvast och sotig kaffepanna för att efter torkning förpassas till ett råttsäkert ställe.
Påsktulpanerna har sett sina bästa dagar och ska förpassas till komposten.
Banden, de brickvävda till filtarna i kaningarn och de som ska bli hankar till de framtida handdukarna är färdigvävda och ska förpackas för hemfärd för att färdigställas till dess planerade ändamål.
Vi har ätit en god middag med friterad mandelklyftpotatis, trattkantarellsås, fläskfile, rödbetor med fetaost och en god sallad till, och naturligtvis vårt favoritvin, som vi inte unnar oss altför ofta.
Resten av vinet efter middagen tog vi här ute i relaxen,
I sken av brasan. Vi tycker, både min lagvigde och jag att eld och vatten kan vi aldrig se oss mätta på.
Tilläggas bör att det idag varit en härlig soldag, där mitt ansikte nu intagit ett tillstånd som en röd tomat.
I morgon ska vi göra den kanske säsongens sista skoterturen, då till Bojtiken, Tråkigt tycker jag som älskar våren, men när vi kommer hem så börjar en ny vårsäsong med båttvätt och en längtan ut till vårt sommarparadis på ön.
Så fantastiskt det ser ut, och vad flitig du varit med bandvävningen trots alla släktträffar och utflykter.
SvaraRaderaJaja, allt har sin tid och nu väntar våren och det är härligt också !
Kram lillasystern monika
Hej igen, det är så roligt och avkopplande att väva band, och särskilt i en härlig fjällmiljö där vårsolen värmer oss.
SvaraRaderaHa en bra dag